Varje år som går slås nya, dystra, klimatrekord. När sommaren övergått i höst och större delen av 2026 ligger bakom oss, börjar året kunna sammanställas. Varningslamporna blinkar ilsket röda. Framsteg i klimatarbetet finns, men huruvida de är myrsteg eller elefantkliv framgår när de ställs bredvid bakslagen. Välkommen, du varma nya värld.

En klimatforskare som jag en gång pratade med beskrev klimatkrisen som att ”vi har tagit jordskorpan och vänt den uppochner”, åsyftandes de miljardtals ton fossilt kol som vi släppt ut i atmosfären och i havet. Med 2009 och 2020 som enda undantag har utsläppstakten ökat varje år under 2000-talet, och inget tyder på att 2026 skulle vara annorlunda. Den genomsnittliga koldioxidhalten i september i år var 426,07 ppm, medan den i september förra året låg på 424,37 ppm, enligt mätningar från Mauna Loa-observatoriet.

Enligt bedömningar från FN:s miljöprogram är det troligt att den globala ökningen i medeltemperatur kommer överskrida 1,5°C. Det har redan skett enstaka år, men inte länge nog för att ökningen ska kunna sägas vara permanent. Som bekant är Parisavtalets mål att hålla den globala uppvärmningen under 1,5 grader, men det ser mindre och mindre ut att lyckas. Om nuvarande politik fortsätter är bedömningen att uppvärmningen globalt kommer hamna på runt 3,3 grader, med ett spann på mellan 2,5 och 4,6 grader.

”Vi har tagit jordskorpan och vänt den uppochner”

Inför det förra numret av Fältbiologen intervjuades Martin Schibbye om Lundinmålet. En av frågorna under intervjun, som inte fick plats i artikeln, var vad hans mest minnesvärda arbete som journalist varit. Han svarade med att berätta om en reportageresa i Nepal för 16 år sedan, för att skriva om Himalayas smältande glaciärer.

Så i år hände det; en glaciär kollapsade nära den Nepal-Tibetanska gränsen och orsakade en störtflod som rusade fram genom Trishuliflodens dalgång, den 26 augusti i år. Knappt 1500 personer har bekräftats avlidna, samtidigt som drygt 5000 fortfarande är saknade. Det går inte att med fullständig säkerhet säga att glaciärkollapsen och efterföljande störtfloder orsakades av klimatförändringarna, men det går att säga att katastrofer så som den i Nepal blir mer sannolika när det varmare klimatet leder till en större avsmältning från världens glaciärer.

”Om nuvarande politik fortsätter är bedömningen att uppvärmningen globalt kommer hamna på runt 3,3 grader, med ett spann på mellan 2,5 och 4,6 grader.”

Samtidigt som temperaturkurvorna pekar åt fel håll och de globala utsläppen än så länge fortsätter att öka så har vissa länders utsläpp börjat plana ut och andra börjat minska. Från att ha ökat under 2024 så minskade Sveriges utsläpp igen under 2025. Medan utsläppen från USA ökade drastiskt under 2025 så planade Kinas utsläpp ut. Så ser det ut, världen över. Vissa minskningar, vissa ökningar. På det stora hela har det än så länge inneburit att de totala utsläppen går uppåt.

När jag sitter och skriver klart de sista raderna i denna dystra årskrönika ser jag en notis i nyhetsflödet. Nya störtfloder i Nepal.

Alexander Ahl, redaktionen