Politisk kommentar

Träd lagrar koldioxid. Huruvida skogen gör detta bäst i egenskap av produktionsskog eller kontinuitetsskog är en debatt som inte sällan blir infekterad. Tidö har röstats bort och med den i skrivande stund stapplande regeringsbildningen går tankarna till Miljöpartiets och Centerpartiets vitt skilda åsikter i frågan. Vad stämmer egentligen?

Agendas partiledardebatt i våras gjorde partiernas inställning tydlig. Hela skogsdebatten sammanfattad och över på lite drygt en minut. Två partier fick svara och frågan löd: ”Ska Sverige skydda mer skog från avverkning?”

Nej, menar C:s Elisabeth Thand Ringqvist. “Vi vet att skog som avverkas är den som tar upp mest koldioxid”. Kikar en även i deras valmanifest är den gröna omställningen högt prioriterad. Här sätts i kontrast ett mål på 30% ökad tillväxt i skogssektorn till 2050, där äganderätten betonas, krångliga regler ska tas bort och träprodukter ska ersätta fossila alternativ. Vänsterpartiet var tillsammans med MP de enda av de åtta riksdagspartierna som klickade grönt, medan Socialdemokraterna klickade gult.

Absolut, menar MP:s Amanda Lind. “Det handlar om skogens koldioxidupptag och den hotade biologiska mångfalden”. Läser en vidare i valmanifestet betonas skyddet av skogen och stödet till hållbart skogsbruk som en viktig del i klimatomställningen.

Här skär det sig. Det är inte bara i den ekonomiska politiken som C skiljer sig från de övriga rödgröna, det är också i den grundläggande synen på skogens värde, vilket också Olof Klugman belyste i Dagens ETC precis innan valet.

”Debatten om skogens värde utöver virkespris måste högre upp, utan att avfärdas som trädkrameri” 

Vi låter siffrorna tala. 2025 avverkades 87 miljoner skogskubikmeter, vilket motsvarar ca 60 miljoner ton koldioxid för bara stammarna enligt statistik från Skogsstyrelsen respektive Naturskyddsföreningen. Träden binder förvisso koldioxid när de växer, men eftersom det tar 20-40 år innan en eventuell nyuppvuxen skog kompenserar för utsläppen blir detta ohållbart kortsiktigt. Ca 80% av alla producerade träprodukter bränns dessutom upp inom 10 år.

Det finns många som stödjer C:s tes. Representanter från Skogsindustrierna framhåller precis som Thand Ringqvist att klimatnyttan finns i att ersätta fossilt tillverkade produkter med trä. Det finns dessutom studier från SLU såväl som Skogforsk att trakthyggesbruket inte alls är den koldioxidbomb som det framställs. Redan efter 10 år går kalhygget från kolkälla till kolsänka, enligt en studie från SLU 2022.

”Här skär det sig. Det är inte bara i den ekonomiska politiken som C skiljer sig från de övriga rödgröna, det är också i den grundläggande synen på skogens värde.”

Men våra boreala skogar är inte snabba skogar. Fem gånger mer kol kan lagras under jord än över. Boreala kontinuitetsskogar lämpar sig därför utmärkt för långsiktig kolinlagring. Det vore då ohemult kontraproduktivt att avverka dessa skogar, utöver deras ovärderlighet för den hotade biologiska mångfalden.

När argumenten pekar åt olika håll är det lätt att bli villrådig. Det är dock viktigt att ha i åtanke, att bara för att skogen lagrar koldioxid kan den inte brukas ohämmat. Tidöpartierna är visserligen bortröstade men politiken i deras skogsutredning, ett trauma för många fältbiologer, riskerar att leva kvar om C får sin lantbrukspolitik igenom. Debatten i Agenda tydliggör att C har majoriteten med sig i riksdagen i dessa frågor.

Det blir en illa dold hemlighet vilka jag hoppas få inflytande i frågan om skogen som kolsänka. Skogsbruk skapar välstånd, vilket jag inte förespråkar ett slut på. Min övertygelse är dock att ingen behöver bli arbetslös i omställningen till ett hållbart, hyggesfritt skogsbruk.

Debatten om skogens värde utöver virkespris måste högre upp, utan att avfärdas som trädkrameri. Flum. Det är inte bara den biologiska mångfalden som gynnas. Kontinuitetsskogarna lockar inte bara flest turister och skyddar flest arter, den lagrar också mest koldioxid.

Dagens skogsbruk blir överdrivet just för att systemet är slösaktigt. Vi i Sverige och länderna vi exporterar till förbrukar mer träprodukter än vad vi behöver. Vi har resurserna och tekniken för reformer. Varje rödlistad arts död blir då en skamfläck i människans historia.

Text: Hampus Ljungbom Julin, redaktionen

Har du frågor om källor eller synpunkter på innehållet? Maila redaktionen!