Kommunpolitikerns guide till naturen

Kunming-Montreal-avtalet antogs på COP15, en FN-konferens för biologisk mångfald. Avtalet är ett ramverk där världens länder, inklusive Sverige, enats om att vända den negativa trenden för biologisk mångfald.

Det finns olika åtgärdsmål, bland annat ett mål om att skydda 30 % av hav, land och vatten.

Naturrestaureringsförordningen lagstadgar att alla EU-länder ska restaurera 30 % av sin skadade natur till 2030, 60 % till 2040 och 90 % till 2050.

Lagtexten beskriver olika indikatorer kring livsmiljöer som skog, hav och urbana miljöer, samt indikatorer om fritt strömmande vatten och god status för pollinatörer. 

Sveriges nationella miljömål preciserar vad miljöarbetet i Sverige ska uppnå. Målen är en vägledning för hela samhällets miljöarbete.

Varje år görs en nationell och regional uppföljning. Det går alltså att läsa om hur miljön mår närmare där du bor.

Under COP21 i Paris tecknade nästan alla världens länder under FN:s globala handlingsplan för hållbar utveckling för människor, ekonomin och miljön.

Detta innebär att Sverige, samt FN:s andra medlemsländer, lovade att fram till 2030 arbeta för att nå 17 mål om en mer hållbar framtid.

SMHI konstaterar att värmeböljor är en av de största hälsoriskerna i ett förändrat klimat. Under värmeböljan sommaren 2018 uppskattar Folkhälsomyndigheten att antalet dödsfall till följd av värmen uppgick till 700. I enbart Spanien och Tyskland beräknas att över 18 000 människor har dött under sommarens värmeböljor 2026. Kommuner kan främja människors hälsa genom att spara grönska och se till att människor har nära till svalkande naturområden.

Att jobba med naturbaserade lösningar i städer (till exempel mer träd i stadsmiljöer, skyddad natur och grön infrastruktur) kan också bidra med i genomsnitt 17 % minskning av koldioxidutsläpp i städer.

Skogen ger oss bland annat skydd mot ras, skred, erosion och översvämning. 20–50 miljarder kronor till år 2100 är kostnaden om vi inte vidtar åtgärder för klimatrelaterade risker från riskområden som rör ras, skred och översvämning. Den beräknade kostnaden är troligen underskattad, enligt Sweco som tagit fram siffran. Dessa risker kan motverkas med naturbaserade lösningar. Till exempel genom att inte kalavverka de skogar som stabiliserar marken i erosionskänsliga områden.

Att öka variationen i skogen och gynna dess biologiska mångfald ger dessutom bättre beredskap mot skadegörare, storm och brand.

Kostnaden för kusterosion kommer att uppgå till mer än 100 miljarder kronor i landets kustkommuner, framför allt kommuner i Blekinge, Halland, Skåne och Stockholms län. Boverket uppger att cirka 150 000 fastigheter i Sverige, värda totalt ca 272 miljarder (2021) påverkas negativt av kusterosionen.

Men det finns lösningar som både gynnar biologisk mångfald och bidrar till klimatanpassning. Se exempelvis naturbaserade åtgärder mot kusterosion som använts i projektet “Life coast adapt” i Skåne.

“Grönområden behöver vara minst 1 hektar (cirka två fotbollsplaner) för att ge effekt på återhämtning och ligga inom 300 meter från bostaden för att det ska besökas regelbundet i vardagen.” – Folkhälsomyndigheten.

Att bevara och restaurera natur är ett viktigt verktyg som ökar människors välbefinnande, och förebygger behovet av vård. Både fysisk och psykisk hälsa påverkas positivt. Vistelse i naturen motverkar stress, depression och andra psykiska besvär, medan mätbara fysiska effekter är sänkt puls, sänkt blodtryck och minskad muskelanspänning. Så när du som politiker suttit på ett intensivt möte i kommunfullmäktige: ta en skogspromenad för att varva ner. 

Fältbiologerna vill särskilt trycka på vikten av barns närhet till naturen. Kommuners fysiska planering är avgörande för att barn ska ha jämlika möjligheter att vistas i naturen. Folkhälsomyndigheten konstaterar gällande barns tillgång till natur:

• Att undervisning i natur leder till bättre resultat jämfört med undervisning i klassrum.

• Att barn som vistas i naturen har bättre psykisk hälsa, stärkt motorik och ökad koncentrationsförmåga. 

• Att barns rättigheter till hälsofrämjande och attraktiva grönområden behöver stärkas.

Kommunen bör kartlägga var det finns grönytor och olika naturtyper med naturvärden på landskapsnivå, för att enklare ta strategiska beslut. Det leder till ett mer effektivt arbete och bättre underbyggda beslut.

Allt är inte projekt med tjusiga namn! Vissa naturvärden kräver löpande insatser, både i skyddad och oskyddad natur. Det kan vara kommunala ängar som slås varje år. Eller invasiva arter som bekämpas en viss tid på året. Sätt tydliga målbilder och se till att skapa förutsättningar för det löpande arbetet, utifrån de prioriterade behoven i just din kommun.

Ibland är problemet inte brist på kunskap, utan att kunskapen inte kommer in tillräckligt tidigt i processer. När ekologiska värden tas med från början minskar risken för dyra omtag, överklaganden och låsningar längre fram. Det sparar både pengar och konflikter. Se exempelvis Boverkets information om gröna områden i samhällsplanering.

Inrätta en kommunal fond där föreningar och företag kan söka pengar för att göra insatser för naturen.

Inrätta en rådgivare för biologisk mångfald som kan hjälpa privatpersoner och företag att själva göra insatser för naturen. Det här bygger rimligtvis på att kommunen själv har ett ambitiöst arbete för biologisk mångfald. Se exempelvis Trollhättan och Göteborgs kommun.

Vissa naturvärden kräver strikt skydd, och även friluftsområden kan skyddas. Skydd av natur är ett verktyg som kan bidra till biologisk mångfald, och därmed till många viktiga ekosystemtjänster. Dessutom kan skyddad natur bli attraktiva och tillgängliga naturområden för olika målgrupper.

Desto längre skogen står, desto längre lagras kolet i biomassan och i marken – och släpps därmed inte ut. Idag går 80 % av skogens biomassa till kortlivade produkter, som förbränns till koldioxid. Medan växande träd lagrar kol snabbare är just kol i marken en mycket mer långsiktig kolsänka, som släpps ut när skogen avverkas.

Enligt WWF vill hälften av Sveriges privata skogsägare ställa om till hyggesfritt skogsbruk och främja restaurering – låt er kommun bära ledartröjan!

Naturrestaurering är nödvändigt för att våra pollinerare ska överleva, vår matjord ska hålla ihop och för att grödor blir resilienta mot sjukdom eller angrepp från skadedjur. Jordbrukspolitiken kan ändras för att gynna både matproduktionen, lantbrukares förutsättningar och den biologiska mångfalden.

Vi behöver ställa om skogsbruket med hänsyn till människors möjlighet att försörja sig. Naturrestaurering öppnar upp för nya jobbmöjligheter. Skogar som står längre kan erbjuda högkvalitativa och lönsamma virkesprodukter. Naturturism, klimatanpassning, naturvård och andra typer av skogsbruk är växande branscher som kommer att fortsätta att ge jobb över hela landet.

Skogsindustrin och färdigheter inom avverkning och att köra skogsmaskiner är viktiga färdigheter inom skogsrestaurering. Skogsbruket kan också vinna på restaurering om vi betraktar det som ett nytt arbetssätt.

Strandskydd handlar inte enbart om miljön. Det skyddar allemansrätten – och fastighetsägare. Kraftiga regn bidrar till eroderade kuster, som eroderar fortare när strandväxter försvinner och ersätts av villor och bryggor.

Men när översvämningar blir vanliga är det fastighetsägare och försäkringsföretag som tar notan, som i Norfolk i England år 1996, där nästan 30 000 människor tvingades fly sina hem på grund av kusterosion och översvämningar.

Enligt en undersökning som Verian och Världsnaturfonden WWF genomförde 2026 anser hela 64 procent av svenskar att det är viktigt att återskapa skadad natur.

UNEP, FN:s miljöprogram, förklarar att restaurering är det billigaste sättet att klimatanpassa våra samhällen, och EU räknar med att varje euro som investeras i restaurering ger mellan 4 och 38 euro tillbaka. Restaurering är en investering i framtiden för planeten, för samhällen och för människor.

Våra marina ekosystem och havskuster är bland de ekosystem med allra sämst status i Sverige och de ekosystem med den högsta andelen av hotade arter. I Östersjön har långvarig övergödning lett till att detta lilla innanhav hyser 7 av 10 av världens största syrefria bottnar och destruktiv bottentrålning i Västerhavet leder till storskalig habitatförstöring. Längs båda kusterna drabbas fiskbestånd och fiskenäringen av överfiske.

Under ytan kan förändringarna i marin miljö vara svåra att upptäcka för gemene man. Men ökad bebyggelse på våra stränder leder redan nu till ökad erosion och risk för översvämningar – och dessa strandnära fastigheter är både svårare och dyrare att försäkra . 

Detta tycker FB

• Bilda flera marina naturreservat för att skydda ekosystemen under ytan. För att skydda arter som tumlaren kan kommunen också ansöka om dispens från länsstyrelsen för att begränsa båttrafik inom känsliga områden. 
• Kommuner bör i sin översikts- och detaljplanering värna om att skydda stränderna och undvika exploatering och att ge bygglov inom 100 meter från stranden, eller längre om det behövs för att skydda viktiga naturvärden.
• Om kommunen bedriver eget skogs- eller jordbruk krävs ordentliga kantzoner mot vattendrag och andra åtgärder tas för att minimera näringsläckage.
• Investeringar i reningsverken gynnar både kommunens invånare och havsmiljön. 

De svenska fjällen är en speciell miljö, som formats av extensiv mänsklig påverkan under tusentals år. Den samiska renskötseln och bete från andra djur har bidragit till den biologiska mångfalden i fjällen. Klimatförändringar och igenväxning är de två stora hoten mot fjällens naturvärden. De arter som lever i fjällen är vana vid kyla, och hotas av höjda temperaturer.

Detta tycker FB

• Att gynna renskötseln är en förutsättning för att bevara betespräglade fjällandskap, och motverka igenväxning. 
• Kommunala samrådsorgan med representanter från samebyar för ett transparent och informerat samarbete
• Minska exploatering av fjällmiljöer, till exempel gruvetableringar, vindkraftverk och flyg. Detta är viktigt att ta hänsyn till i den kommunala planeringen. 
• Stöd till betesdjur och småskaliga lantbruk i fjällnära områden är också viktiga för att bevara fjällens mångfald. 

Sällsynta orkidéer, saftiga hjortron, dansande orrar och köttätande växter. Det finns många typer av våtmarker, där olika arter trivs. Tyvärr har väldigt många våtmarker i Sverige dikats ut. Totalt rör det sig om en yta som motsvarar tre och ett halvt Gotland (1,15 miljoner hektar torvmark), och utdikningen fortsätter. Ett annat hot mot våtmarkers mångfald är den igenväxning som sker till följd av ändrat klimat, dränering och andra faktorer. Många arter trivs på de öppna våtmarkerna.

Den goda nyheten är att det sker ett viktigt arbete med att restaurera våtmarker. Och restaurering gör skillnad, både för biologisk mångfald, kolinlagring och samhällets klimatanpassning. Men nästan lika mycket våtmarker förstörs, till exempel vid exploatering av mark vid byggnationer. Många våtmarker behöver också skötsel för att hållas öppna, med betesdjur, röjning eller slåtter. Det finns olika stöd att få som markägare för att anlägga och återställa våtmarker, se Naturvårdsverkets hemsida.

Detta tycker FB

• Kommuner bör bidra till restaurering och skötsel av våtmarker.
• Utforma dagvattendammar så att de även gynnar biologisk mångfald.
• Öka hänsynen till våtmarker inom kommunens skogsbruk.
• Se våtmarker som en tillgång i samhällsplanering och klimatanpassning. 
• Slåtter och bete behövs även på våtmarker! Att hyra eller köpa in djur som kor eller till och med vattenbufflar är ett skonsamt sätt att motverka igenväxning i känsliga kantzoner och våtmarker.

Jordbruket har förändrats en hel del sedan Emil i Lönneberga brukade springa till sin snickerboa – eller, för den delen, när den första Emil-filmen spelades in 1971. Under 1900-talet har vi gått från många små jordbruk, till färre stora. Det kallas rationalisering, men är inte särskilt rationellt vare sig för miljön eller för livsmedelsberedskapen. 

Hälften av Sveriges rödlistade arter finns i jordbrukslandskapet. Några av de största hoten är igenväxning, övergödning, användning av bekämpningsmedel, minskade naturbetesmarker och minskad variation i landskapet. Men också miljöer utanför jordbruket kan bidra. Åtgärder i infrastrukturmiljöer, som vägkanter och kraftledningsgator, är lågt hängande frukter. Där kan variationen och artrikedomen öka, om skötseln anpassas.

Visste du att…

• Inte bara bin… Också fjärilar, skalbaggar, fladdermöss och flugor pollinerar våra växter och ger oss mat på bordet. 
• Sverige har cirka 300 vildbiarter. En tredjedel av dem är allvarligt hotade. Också fjärilar visar en nedåtgång med stöd och utveckling av lantbruk. 
• Det senaste århundradet har Sverige förlorat 99 % av våra slåttermarker. Det är en av världens artrikaste naturtyper!
• Landets lantbrukare blir allt äldre. Det är särskilt viktigt att få in nya, yngre lantbrukare i skog- och mellanbygder. Både för matproduktionen och naturen. Det är viktigt att det finns möjligheter för lantbruket att tjäna på skydd och restaurering av natur.

Det här tycker Fältbiologerna att kommuner borde göra

För att få tillbaka våra rika odlingslandskap behöver landets kommuner främja restaurering av igenväxta marker och skapa ökad variation i enformiga jordbrukslandskap. 

• Kartlägg var det finns höga naturvärden i kommunens odlingslandskap
• Resurser till långsiktiga samarbeten med lantbrukare och privata markägare
• Genomför åtgärder på kommunens egen mark, till exempel skaffa egna betesdjur
• Samarbete med ideell naturvård – här finns både kunskap och handkraft
• Offentlig upphandling – se över inköp av kommunens mat och hur den i högre utsträckning kan komma från ekologiska och småskaliga jordbruk. 
• Det finns många synergier mellan ett rikare odlingslandskap och livsmedelsberedskap. Att gynna pollinerare, stötta unga lantbrukare, bruka fler marker och minska beroendet av insatsvaror som bekämpningsmedel är åtgärder som både hjälper naturen och matförsörjningen.

Utan vatten, inget liv. Det är nog alla överens om. Den som gillar fiske förstår hur friska vattendrag hänger ihop med bra fångst. Ändå är favoriter som ål och flodkräfta akut hotade. Hur väl tar vi egentligen hand om våra vatten?

Sveriges vattendrag har länge påverkats av oss människor. Till exempel har flottning av timmer inneburit att vattendrag rätats ut och att stenblock i vattnet flyttats bort. Det har förstört livsmiljöer för många arter. Några av de stora hoten idag är torrläggning, markavvattning, övergödning, vattenreglering och grumling. Ett problem är den grumling och skador som uppstår i samband med intensivt skogsbruk, särskilt i södra Sverige. Det uppstår vid alltför små (eller obefintliga) kantzoner till vattendrag. Även skador vid små vattendrag påverkar vattnet nedströms.

Samtidigt finns det ljusglimtar: både försurningen och näringsnivåerna har minskat. Och åtgärder gör skillnad – de restaureringsåtgärder som genomförs är kostnadseffektiva samt har en tydlig positiv effekt.

Kommuner har också ett stort ansvar för strandskyddet. Det kanske känns coolt att som kommun smälla upp bostäder och andra anläggningar vid fina sjöar och vatten. Men hur smart är det egentligen? Strandzonen är väldigt artrik, och exploatering gör att både djur och växter drabbas. Det gäller också små vattendrag. Dessutom leder de pågående klimatförändringarna till ännu mer extremväder och skyfall. Att bygga nära vatten riskerar att orsaka skador och kostnader från översvämningar. Och nog blir kommunen mer attraktiv att bo i om det finns tillgängliga stränder och vatten för allmänheten. 

Visste du att…

• Att bevara stränder är gratis klimatanpassning. Det minskar risken för erosion och översvämningar, och minskar därmed risken för skador på bebyggelse och människor.

Det här tycker Fältbiologerna att kommuner borde göra

Kommunen kan möjliggöra mer restaurering av vattendrag. Kommunens egen skogs- och jordbruksmark bör skötas på ett sätt som förbättrar istället för att försämra vattenmiljöer. 

• Om kommunen bedriver eget skogs- eller jordbruk måste ordentliga kantzoner användas och andra åtgärder tas för att minimera näringsläckage.
• Restaurering av vatten har tydligt positiva effekter, men det behöver göras mycket mer. Öka resurserna till åtgärdsarbete i kommunen!
• Rådgivning till lantbrukare och privata markägare. 
• Delta aktivt i vattenråd och samverka med andra aktörer.
• Urvattna inte strandskyddet! Kommuner bör i sin översikts- och detaljplanering värna om att skydda stränderna och undvika exploatering eller att ge bygglov inom 100 meter från stranden, eller längre om det behövs för att skydda viktiga naturvärden.

Vad gör en stad levande? Är det musikkulturen och nattlivet? Fritidsgårdar och helgaktiviteter för barn? Bra bibliotek? Jo, alla de sakerna är viktiga. Men lika viktigt för en levande stad är allt annat som lever där. 

Djurlivet i urban miljö är inte begränsat till råttor, duvor eller bananflugor (även om de faktiskt också spelar viktiga roller i urbana ekosystem). Rovfåglar som pilgrimsfalken häckar ofta på höga byggnader i råttrika områden, och räven tycker om att dumpstra i fabriksområden. Men varken räven eller pilgrimsfalken, blommorna eller bina gör särskilt bra ifrån sig utan konnektivitet i urban grönska. På flera ställen blir vägarna bredare och de gröna korridorerna smalare och färre. Pollinatörer orkar inte ta sig över gräsmattor eller vägar för att hitta nya källor till mat. Och de gamla lador och kyrkor där fladdermöss och ugglor bygger sina bon rivs ner i allt högre takt. Det är inte bara vi människor som lider av bostadsbrist. 

Men är detta ett problem? Ja! När vi tränger ut den biologiska mångfalden märks det för oss människor också, med flera skadedjur och mindre pollinering. Åtgärder för den biologiska mångfalden är gynnsamma för människor på flera plan. Fler träd längs trottoarer och i parker kyler ner staden under värmeböljor samt erbjuder habitat åt fåglar som äter myggor och andra insekter. Lavarna som växer på trädets stam är indikatorer för luftkvalitén. Att plantera ängsblommor och klöver i parker istället för vanliga gräsmattor är gynnsamt för pollinatörerna, och deras djupare rötter innebär att de kräver mindre bevattning. Att värna om den biologiska mångfalden i urban miljö innebär inte att människan inte får plats där – tvärtom!

Visste du att…

• Tätortsnära natur är viktig för barn och ungas hälsa. Folkhälsomyndigheten konstaterar att det behövs områden med varierad grönska, och att naturmark är bättre än parkmiljöer för barns utveckling.
• Med rätt skötsel kan urbana områden bidra med livsmiljöer till hotade arter som är beroende av exempelvis blottad mark eller ängs- och betesmarker.

Det här tycker Fältbiologerna att kommuner borde göra

Många av de åtgärder som gör störst nytta för den biologiska mångfalden i urban miljö är egentligen rätt enkla investeringar. 

• Fågel- och fladdermusholkar, bolådor och ihåliga tegelstenar (på engelska “swift bricks”) kan sättas upp nära byggnader, på träd, och andra strukturer för att erbjuda habitat.
• Undersöka alternativ till råttgift om smågnagare är ett problem i kommunens fastigheter – råttgifter förgiftar även andra djur, och särskilt de som annars är predatorer på råttorna.
• Investera i gatulampor med lägre intensitet som riktas nedåt för att värna om fladdermöss och andra nattaktiva djur.
• Främja den tätortsnära naturen. Öka krontäckningsgraden genom att bevara och plantera träd, samt öka tillgången till tätortsnära naturområden med rik biologisk mångfald. 
• Ställ om gräsmattan till äng! Ängsblommor, klöver och marktäckande växter är bättre för den biologiska mångfalden och kräver mindre intensiv skötsel. Glöm inte att ju kortare en gräsmatta klipps, desto mer vatten den behöver och desto fortare den dör. 
• Ta fram en grönstrukturplan, som samlar information om både biologisk mångfald och klimatanpassning.

Skogen innehåller livsmiljöer för många arter, binder kol och är en given plats för att vandra, leka, plocka bär eller bara dricka termoskaffe. Här samsas allt från förskolebarn och renar till jägare och hackspettar. Skogar är speciella miljöer, eftersom de uppstår under en väldigt lång tid. En tall kanske avverkas efter 80 år, men den kan leva i omkring 800 år. Sedan kan tallen stå som död ved och vara hem åt skalbaggar, svampar och lavar i flera hundra år till. 

Hur skogen sköts har stor betydelse för den biologiska mångfalden och resultatet är dystert: brist på skog som aldrig varit avverkad (kontinuitetsskog) är det största hotet mot djur och växter i Sverige. Alltså brist på gammal skog. Dessutom ändras strukturer i skogarna. De blir tätare, mörkare och mer homogena, vilket gör att färre arter trivs. Idag finns bara små spillror kvar av kontinuitetsskog. I brukade skogar finns ett stort underskott på de strukturer som behövs för att en mångfald av arter ska trivas.

I de delar av landet där renskötsel bedrivs bör skogsskötseln anpassas till renarnas behov av skogsbetesmarker. 

Visste du att…

• Allt fler uppger att närhet till natur och friluftsliv är en viktig faktor när de väljer bostadsort. 
• Fler som flyttar till en kommun innebär fler skattebetalare – som löpande betalar kommunalskatt. Det överstiger snabbt intäkterna från att avverka skog. 
• Natur är en hälsofråga. Människor som rör sig i naturen mår fysiskt och psykiskt bättre. Att bevara och skapa mer attraktiv natur är grunden till att få fler att hitta ut i naturen. 
• Myndigheten SMHI uppger att skogsbruket behöver anpassas för att främja biologisk mångfald – det ökar skogens klimatanpassning.

Det här tycker Fältbiologerna att kommuner borde göra

• Ställ om kommunens eget skogsbruk till hyggesfritt kontinuitetsskogsbruk. Se till att ta hänsyn till djur- och växtlivet när skogsbruksåtgärder genomförs. 
• Skydda minst 30 % av kommunens skog. Skogar med höga naturvärden ska inte avverkas. 
• Återställ skogar med lägre naturvärden genom exempelvis naturvårdsbränning och betande djur i skogen.
• Titta inte enbart på kronor och ören från avverkningar. Ha istället ett helhetsperspektiv. Hur ska kommunen sköta sin skog för att gynna lokalsamhället, människors välbefinnande, klimatet och naturen?
• Sluta köpa in virke från kalavverkade skogar. Idag finns det certifieringar som säkerställer att virket kommer från skogsbruk med större naturhänsyn, till exempel Plockhugget och Ekoskog.