Brunnshög – en framtid att tro på?
Brunnshög – en framtid att tro på?
Förr eller senare kommer det en tid i varje miljöjournalists liv – efter att ha plöjt igenom sida efter sida av PR-floskler med löften om hållbarhet, ambitioner och framtidens ekologiska boende – då man måste fråga sig själv, vad fan är det ens vi snackar om längre? Har vi helt tappat den gemensamma nämnaren när vi pratar om hållbarhet?
Vilka ambitioner refereras det egentligen till, när så många utlovade mål skjuts skyhögt över ribban gång på gång, eller slutar med att man flyttar målstolparna återigen. Självfallet är kollektivtrafik, energieffektivitet, förtätning och stadsjordbruk alla hållbara koncept i teorin – men när de inte sätts in i rätt sammanhang, eller genomförs på en skala där de på ett meningsfullt sätt kan ersätta det gamla, avslöjas deras verkliga natur som inget mer än en estetisk fernissa för hållbarhet.
“Vad fan är det ens vi snackar om längre? Har vi helt tappat den gemensamma nämnaren när vi pratar om hållbarhet?”
Enligt undertecknad är hållbarhet något som alltid bör försöka förstås som en helhet. Det ständiga förhandlandet och kalkylerandet av kompromisser skapar ett tankesätt där olika delar av hållbarhet – såsom utsläpp och biologisk mångfald – ställs mot varandra.
Allt som står i vägen för en strategi ses som ett hot som måste röjas undan i ljuset av en annan, oavsett om det handlar om matjord och salamandrar som tvångsflyttas till en annan plats, eller koldioxidutsläpp som skjuts fram till morgondagen. Men ett ekologiskt liv bör inte handla om att bara flytta problemen till en annan plats. Det borde handla om att anpassa oss till den plats där vi faktiskt befinner oss – att integrera delarna i helheten, istället för att röja dem likt ogräs.
Kanske kan Brunnshög bäst förstås som ett slags museum över hur framtiden skulle kunna se ut – på ungefär samma sätt som kanalerna i Las Vegas aldrig varit menade att vara det riktiga Venedig. När allt kommer till kritan pågår det fortfarande förändring och innovation i Brunnshög. Stora delar av området finns till just för att bana väg för nya upptäckter kring ett hållbart stadsliv. Men det antagande som projekt likt Brunnshög ofta vilar på – att hållbarhet först och främst är en fråga om innovation och teknisk briljans – kan också vara värt att utmana.
Behöver vi verkligen expandera på värdefull åkermark för att Oatly ska kunna uppfinna nya växtbaserade livsmedel? Behöver vi verkligen ännu en sorts havredryck? Vet vi inte redan hur man lagar växtbaserad mat? Ligger inte utmaningen snarare i att driva på det på ett politiskt plan? Självfallet är forskning oerhört viktig när det kommer till energilösningar, men är det inte minst lika viktigt att faktiskt minska energianvändningen under tiden som denna forskning bedrivs? Exempelvis genom att helhjärtat satsa på tredjedelsmålet för trafiken, så att forskningen inte sker på bekostnad av ökade utsläpp?
Allt undertecknad egentligen säger är att medlen för att nå fram till forskningen inte får motverka forskningens egna mål. Om vi ska kunna tro på visionen om en hållbar framtid, måste vi också kunna tro på den nutid som faktiskt ska ta oss dit.
Av Rasmus Gunder Eriksen
LÄS MER: Brunnshög: Historien om två städer
Denna kommentar är en del av projektet Environment Detectives som fokuserar på undersökningar av miljöpolitiken inför valet.
Läs mer om projektet
Tidningen Fältbiologen
Denna kommenterande text kommer från Fältbiologen: Valspecial (nr 3 2026).