Skynda till föreläsningen. Plugga till tentan. Vidare till nästa kurs. Nästa föreläsning. Nästa tenta. Allt för en karriär, ett jobb med bra betalt. Skynda till morgonmötet. Räkna ner timmarna till dagens slut. Vidare till vardagens alla måsten. Innan nästa morgonmöte. Nästa dag av nedräkning. Allt för en vardag inom samhällets ramar och normer. Måste livet se ut så?

Frågan flyger genom mitt huvud medan jag bläddrar vidare till nästa inlägg som berättar för mig hur vårt sätt att leva förstör miljön och förändrar klimatet. Måste vi leva så? Det är nästa fråga som dyker upp medan jag bläddrar vidare och avbryts av en annons. Just denna kommer från Klarälvdalens folkhögskola med uppmaningen “ansök till kursen Ekoliv – hållbarhet och självhushållning”. En uppmaning som för en gångs skull fångar mitt intresse, som får mig att klicka vidare. Kursen handlar om att leva ett hållbart liv, ett alternativ till samhällets stress och press, ett alternativ till storskalighet och miljöförstöring.

En vecka senare är ansökan skickad och här är jag nu, med en helt ny bild av hur jag vill, och framförallt kan, leva mitt liv. Att berätta om allt fantastiskt den här kursen gett mig skulle kunna fylla en roman men jag tänkte dela med mig av ett litet smakprov.

”Nästa dag av nedräkning. Allt för en vardag inom samhällets ramar och normer. Måste livet se ut så?”

En småregnig dag i maj. Idag ska jorden i odlingslandet luckras upp. Vädret är kanske inte vad vi hoppats på men vi inser snart att vi inte kommer behöva frysa. Med bredgrepar, krattor och beslutsamhet bearbetar vi jorden för att förbereda för alla de plantor som tålmodigt står och väntar i växthuset på varmare nätter.

För bara några veckor sen stod vi vårsolen och satte ner små frön i krukor och efter dagar av att tålmodigt vattna den tomma jorden började de en efter en veckla ut sina första gröna blad. Om ytterligare några veckor kommer de frodas i jorden som vi svettiga blickar ut över.

Solen skiner försiktigt in i den lilla utomhussmedjan på gårdsplanen. Ljudet av en slägga mot hett järn klingar över knastrandet från den varma smälthärden. Den erfarna smeden visar oss med några till synes enkla slag hur järnet ska formas till en krok. Med slägga i hand inser vi snart att det är långt ifrån så enkelt som det sett ut. Men några timmar senare har vi alla ändå lyckats smida både krok och hasp, varje exemplar unikt. Imorgon avancerar vi till ljusstakar!

Splash! Leran träffar väggen och fastnar samarbetsvilligt i lerklistret som vi kletat ut. Det skvätter lite men det gör varken till eller från med tanke på hur leriga vi alla redan är. Men det är ju bara lite lera, eller mer exakt en härlig blandning av lera, sand, sågspån, halm och lite kobajs. Inget farligt alltså. Och resultatet är värt kladdet och jobbet. Väggen framför oss är snart täckt med ett lager lerblandning som ska torka och ge ett vindskyddande skal till det gamla torpet.

Sen ska nästa lager med finare lera på och strykas ut till ett slätt lager, något som vi också fått testa på i det blivande hönshuset. Med handskar och spatlar lyckades vi få en riktigt jämn och fin yta. Med kreativitet och påhittighet pressades också några löv in i väggen för att lämna vackra avtryck runt fönstret. Kompletterat med en handmålad sol och upplivat med egentillverkad färg är resultatet definitivt över standardnivå för ett hönshus. Dagen avslutas självklart med en lerig high five som stänker precis lagom mycket.

Augusti är här. Vi samlas i odlingslandet och förundras över vad som kan ske på bara några veckor. I växthuset har kalebassen fått meterlånga rankor, majsen har växt upp i taket, gurkor och tomater har mognat och basilikan har bildat en mindre skog. Ute blommar zinnior, solrosor, dahlior, tagetes, kamomill och massa annat i alla regnbågens färger. Luften vibrerar av humlesurr och jag identifierar åtminstone sju fjärilsarter samtidigt i den frodiga kungsmyntan. Squashen har brett ut sig och vi plockar flera stora frukter, ärtbaljor tynger ner sina rankor och vi knaprar i oss de krispiga sockerärtorna direkt från stjälken.

Nästa vecka ska vi lära oss hur vi kan bevara en del av sommarens överflöd genom fermentering, syltning, torkning och inläggning. Och vi har fortfarande många veckor framför oss med blomsterprakt och grönsaksskörd, en belöning väl värd allt arbete vi lagt ner.

Låter Ekoliv som något du också vill leva? Läs mer om kursen på Klarälvdalens folkhögskola!