I Hammerfest kommun i Nordnorge finns den fjorton kilometer långa Repparfjord, omgiven av berg och växlingarna mellan midnattssol och polarnatt. Mittemot ligger berget Nussir, urholkat av Blue Moon Minerals maskiner. Här utspelar sig en långvarig konflikt mellan koppargruvan och lokalbefolkningen.

Enligt gruvföretaget är mineralerna avgörande för den gröna omställningen. Men brytningen sker på bekostnad av samers rättigheter och områdets ekosystem. Jag träffar Kajsa Molly som deltagit i protester mot gruvbrytningen för ett samtal om en exploatering som mest liknar grön kolonialism.

Koppar har brutits historiskt i bergen runt Repparfjord, så sent som på 1970-talet i form av dagbrott. Mellan 1973- 1979 dumpades gruvavfall i fjorden. Detta hade stor påver kan på fiskbeståndet, då laxen minskade kraftigt medan torsken blev förgiftad. Deponin påverkar fortfarande djurlivet i fjorden. År 2016 hittades bland annat bly, krom och nickel i kolja från fjorden. När gruvan var i drift hade det också stor påverkan på rennäringen i form av gruvdamm, miljögifter, samt förlust av betes- och kalvningsmarker.

I början av 2000-talet påbörjades arbetet för en ny gruva. År 2019 godkändes företaget Nussir ASA:s planer på en under jordsgruva för kopparbrytning, något som innefattade rättig heter att både bryta malm och dumpa upp till två miljoner ton gruvavfall i fjorden årligen (vilket totalt uppskattas bli 30 miljoner ton). 2021 började bygget. Efter stora protester – bland annat från Fältbiologernas systerförening Natur og Ungdom, som påpekade att företaget saknade tillstånd att börja bygga – avbröts arbetet. År 2025 återupptogs det igen, nu med Blue Moon Metals som huvudägare.

Det saknas samtycke till den nuvarande gruvan från berörda samebyar i området, vilket gör den till ett brott mot ur folksrätt. Enligt internationella rättsprinciper får stater eller företag inte lov att exploatera urfolks land eller resurser utan ett på förhand givet samtycke som getts frivilligt, utan till exempel ekonomiska påtryckningar, och med tillräcklig in formation för att fatta ett välgrundat beslut. Det krävs med andra ord free, prior and informed consent (FPIC). Detta saknas i fallet Repparfjorden. Enligt Natur og Ungdom lämnade de berörda samebyarna förhandlingarna för tio år sen eftersom de ansågs fruktlösa.

Sedan 2025 har en rad av protestaktioner genomförts, både på plats vid Repparfjorden men också i Oslo utanför Hartree partners kontor (en av huvudinvesterarna) och vid andra strategiska platser. Kajsa Molly deltog i båda aktionerna.

”Det var som ett öppet sår. Jag såg något ingen människa borde se – insidan av ett berg.”

– Kajsa Molly

Kajsa Mollys känslor kring upplevelsen är blandade. Det var första gången hon var vid denna gruva och beskriver att det var speciellt att tillbringa dagen precis vid öppningen.

– Det var som ett öppet sår. Jag såg något ingen människa borde se – insidan av ett berg.

Vid sidan av dessa känslor fanns det samtidigt en glädje i gemenskapen tillsammans med de andra aktivisterna på plats.

– Jag var ju där med folk som är mina vänner, så samtidigt hade vi ju skitkul.

Under de 16 timmarna höll de sig sysselsatta med att dansa, lyssna på musik, leka lekar, prata, delta på intervjuer och äta. I bakgrunden fanns hela tiden en kollektiv känsla av “grundläggande avgrundsångest”.

– Man behöver inte ens prata om det. Man kollar på varandra och känner ‘ja, eller hur, ja’.

På frågan om vad lokalbefolkningen tycker om gruvan, svarar Kajsa Molly att det nog är blandat.

– Det är inte som att de är galna i sprängningarna eller i att de kommer dumpa massa avfall i fjorden.

Lokalbefolkningen är beroende av laxen i fjorden och föroreningarna skulle därför utgöra en stor risk för dem. Samtidigt skapar gruvan jobb på en annars isolerad plats.

Denna aktion pågick i fyra dagar, från tisdag till fredag. Protesten tog många olika former, med blockad utanför Hartree partners, kulturella event och kunskapsspridning till allmänheten. Eftersom de befann sig i en storstadsmiljö blev det fler interaktioner med allmänheten än vid aktionen vid Repparfjorden. Många kontorsarbetare passerade bara, och när folk kom fram och ställde frågor var det främst turister. Att ignoreras anser Kajsa Molly är värre. Även om de inte säger något blir det ändå ett aktivt ställningstagande.

– Det är inte som att vi inte syns.

Hon tror att det beror på att norskar snabbt bildar förutfattade meningar.

– De ser folk i kolt, att det är samer, att det står förbjud gruvdumpning och gör då kopplingen – ah, aktivisterna.

Hon poängterar att det är ganska mycket samehat i Norge, och att folk kan kommentera saker på gatan. Däremot är det oftast så långt rasismen går. I Sverige däremot är den mer sällan förekommande men också grövre.

– Folk säger inte saker på stan, men sen så klår de upp folk och mördar renar.

Kajsa Molly upplever att det finns en högre grundkunskap i Norge om den samiska kampen, som hon tror kan bero på att samisk aktivism har en större roll i norsk historia.

Avslutande ord:  Jag tackar Kajsa Molly för att hon ställde upp, och frågar om det finns något mer hon vill säga. Svaret blir “CSV!”. Det är en förkortning för Čájet sámi vuoinna, som betyder “visa den samiska själen!”. En uppmaning både till att kräva samiska rättigheter, att göra samisk kultur och identitet mer synlig och att bära den med stolthet.

Text: Alice Gimbro Frisk, redaktionen

Jag avslutar intervjun med att fråga Kajsa Molly hur du som läser denna artikel kan gå till väga för att engagera sig i frågan. Här kommer fem olika sätt:

• Dela vidare inlägg på sociala medier. Norska konton: @reddrepparfjord, @naturogungdom Svenska konton: @skogsupproret, @henrikblind, @sofiajannok, @saraelvira_k

• Kunskapspridning. Prata om att Sverige var och är en kolonialstat, med den ännu pågående kolonialiseringen av Sápmi, och att förtrycket av samer också har starka kopplingar till miljöförstörelse, förlust av biologisk mångfald och ekosystem.

• Lyssna och ge utrymme för samiska röster.

• Finansiellt stöd. I Norge kan deltagande i en aktion av denna typ ge upp till motsvarande 15 000 svenska kronor i böter. Har man möjlighet att donera, även en liten summa, hjälper det att täcka dessa kostnader.

• Delta i annan antifascistisk kamp. Många frågor är sammanlänkade, och genom att vara del av anti-facistisk kamp stöttar man därmed också samers rättigheter. Försök se till att urfolksperspektivet inkluderas.