Reportage: ”Varje dag kan vi mäta förändringarna”
Emily Pickering Pedersen om att forska i Abisko
Utanför Abisko naturvetenskapliga station viner blåsten. Björkarna har fällt sina löv efter en sommar som aldrig riktigt blev. Abisko – eller Ábeskovvu, som platsen heter på nordsamiska – ligger i regnskugga, vilket vanligtvis ger många soltimmar och låg nederbörd. Men i år har det inte ens blivit meteoroligisk sommar. Jag träffar ekosystem- och växtekologen Emily Pickering Pedersen på hennes kontor i forskningsstationen. ”I år gick vi direkt från vår till höst”, säger hon, och menar att det kan vara ett exempel på hur klimatkrisen skapar nya väderförhållanden som är svåra att förutse. ”Det här är nog det nya normala.”
Abisko Naturvetenskapliga Station drivs av Polarforskningssekretariatet. Här har datainsamling och miljöövervakning bedrivits i mer än 100 år. Mätningarna går tillbaka till 1913, vilket gör stationen viktig för da gens klimatforskning. Flera av de miljöövervakningsprogram som använder sig av mätvärden härifrån skickar i sin tur data till FN:s klimatpanel IPCC. Få platser har så kontinuerliga data, och få platser i Arktis är så lättillgängliga.
Abisko ligger på 68 grader nordlig bredd – lika långt norrut som södra Grönland eller mellersta Alaska. Blandningen av ekosystem i området – kalfjäll, sjöar, myrmark med permafrost – gör stationen till en viktig del av forskningen om arktisk miljö och hur denna påverkas av klimatförändringarna.
Ser klimatförändringarna på nära håll
När stationen grundades gjordes främst observationsstudier här. Man skrev helt enkelt ner de arter och fenomen man hittade. Idag har vetenskapen utvecklats, och studierna som Emily och hennes kollegor gör utgår i högre grad från kontrollerade experiment utifrån en färdig hypotes. Mycket av det som görs på stationen behandlar också klimatkrisen. I Arktis går den globala uppvärmningen fortare än genomsnittet. SMHI beräknar att medeltemperaturen i Norrbottens region kan öka med 2,5–4 grader till år 2100 beroende på hur mycket växthusgaser som släpps ut.
En sådan förändring påverkar större mönster vad gäller vind och havsströmmar, vilket ökar risken för ihållande extremväder av olika slag, både inom regionen och längre söderut. På så sätt kan den globala uppvärmningen – paradoxalt nog – orsaka kallare somrar lokalt. Samtidigt växer fjällbjörkarna allt högre upp och tränger ut mer arter som lever på kalfjället, och glaciärerna krymper år för år. Redan idag påverkas rennäringen och de känsliga fjällmiljöerna i Abisko.
Från fältarbete till kontorsjobb
För en ekolog kan arbetsdagen innebära allt ifrån fältarbete till kontorsjobb, föreläsningar och tid i labbet. Runt omkring stationen finns enklare fältstugor som forskarna kan bo i för att slippa lägga en hel arbetsdag på vandring eller båtfärd till mätlokalen. Fältdagarna kan ändå bli långa, säger Emily – men det var också möjligheten att vara ute i naturen som lockade henne till ekologistudier från början. Emily är anställd vid Umeå Universitets institution för ekologi, miljö och geovetenskap.
”I år gick vi direkt från vår till höst.”
— Emily Pickering Pedersen
Jämför platsers ekosystemprocesser
Hon jobbar som en del av forskningscentret Climate Impacts Research Centre, som utvecklar och koordinerar forskning om klimatförändringar i arktiska ekosystem. I sin forskning om växter och näringskretslopp utgår hon från Abisko naturvetenskapliga station. Just nu jobbar hon och hennes kollegor med att jämföra olika platsers ekosystemprocesser vintertid.
— Vilka av de här ekosystemprocesserna pågår under vintern, vilka mönster ser vi, och hur påverkas processerna av det regionala klimatet?, beskriver hon frågeställningen.
I oktober sjunker solen tidigare för varje dag. Om två månader kommer den inte orka sig över horisonten, och redan kan norrskenet skymtas mellan molnen. Men naturen sover inte.
— Tidigare trodde man att det inte hände så mycket på vintern. Arktis har ju långa, kalla vintrar – och mörkt. Man tänkte att växterna och mikroorganismerna inte gör någonting då, lite som djur som går i ide. Man tänkte att ekosystemet sover, och det har visat sig vara fel. Det händer faktiskt väldigt mycket från ett ekosystemperspektiv på vintern också.
”Klimat- och miljöförändringarna går snabbare än lösningarna”
På frågan om hur det är att jobba så nära klimatkrisen, svarar Emily att det kan vara utmanande.
— Varje dag kan vi känna, se och mäta förändringarna.
Samtidigt vill hon inte gräva ner sig i det negativa. Trots allt är hennes arbete en konkret pusselbit i ett större förändringsarbete. När hon har föreläsningar – det kan vara för universitetsstudenter eller för turister på Abisko nationalparks Naturum – är folk intresserade och ställer genuina frågor. Men på en politisk nivå känner hon frustration.
— Klimat- och miljöförändringarna går snabbare än lösningarna, säger hon. Men att ha naturen som arbetsplats gör det värt det. Likaså att få dela både sin frustration och sitt intresse med andra likasinnade.
Framåt kvällen slår jag mig ner för att skriva färdigt artikeln. Ute öser regnet, rinner ur stuprören som öppna sår. En tillfällig avvikelse eller det nya normala? Om ytterligare hundra år kommer nya mätresultat kunna besvara frågan.
Text och bild: Renn Henningsson, redaktionen
Tidningen Fältbiologen
Detta reportage kommer från Fältbiologen tema klimat: (nr 4 2026).
Vill du stötta oss?
Fältbiologena drivs av unga ideella krafter. Som bidragsgivare till Fältbiologerna blir ni en viktig del av vårt nätverk, och tillsammans skapar vi en kraftfull rörelse för en hållbar framtid.