Jakt-och rovdjur

• Vargens (starkt hotad, EN) status som “strikt skyddat djurart” under Bernkonventionen måste upprätthållas tills dess att stammen bedöms livskraftig i alla europeiska länder där ett vargbestånd finns.
• Den svenska vargstammen är kraftigt inavlad. För att introducera ny genetisk mångfald till den svensk-norska vargstammen rekommenderas satsningar på etableringen av “vargkorridorer” och andra naturliga vandringsmöjligheter som möjliggör genetisk utbyte med den starkare finsk-ryska vargstammen. Etableringen av vargkorridorer måste ske i samråd med berörda lokalsamhällen och med särskilt hänsyn till renskötseln. Rovdjursförvaltning och kopplat lagstiftning ska utvecklas och tillämpas med hänsyn till toleransnivån på 10% förluster årligen för renskötseln. 
• Styrmedel inom jordbrukssektorn bör anpassas så att ekonomisk förlust till följd av skador på bruksdjur från vargangrepp inte avsevärt påverkar verksamheten. 
• Skydd och återskapande av habitat och födovävar är ett kritiskt viktigt steg i att motverka individa vargars angrepp på betesdjur, möjliggöra långsiktigt hållbar etablering av vargstammen i renbetesområdet samt ge vargstammen de nödvändiga förutsättningarna att nå livskraftig status. 
• Skyddsjakt är endast i ett fåtal fall en preventiv åtgärd för att hantera vargangrepp. För att minska risken för boskapsdjur att utsätts för vargangrepp ska inköp av elstängsel subventioneras för lantbrukare, och bruksdjur såväl som vallhundar rekommenderas hållas inne om nätterna i möjligaste mån. Om en varg återkommer flera gånger för att riva tamdjur vars skydd varit tillräckligt kan skyddsjakt få förekomma. Dock måste hänsyn till olika flockar och deras olika kulturer gällande val av byten tas. Forskning visar att vissa flockar är mer benägna att fälla boskap än andra, samt att benägenheten att göra det kan öka och föräldradjur skjuts av och ungdjur lämnas kvar.
• Vargar som tidvis uppvisar oskyggt beteende är inte nödvändigtvis en fara för människor eller tamdjur. Om de blir ett problem bör man i första hand försöka skrämma vargarna. Framförallt är det viktigt att de inte lär sig att associera människor med mat, och att skyddsjakt föregås av noggrann inventering för att inte fel djur ska skjutas bort.
• Den illegala jakten på varg måste stoppas. I många av fallen hittas inte tjuvjägarna. Fältbiologerna kräver ökade insatser för att hitta förövarna och att fallen går till domstol.

• Björnen är nära hotad (NT) och bör tillåtas att öka i antal och ges möjlighet att återtablera sig över landet.
• Eventuell licensjakt på björn bör bedrivas med större varsamhet och hänsyn till lokala förekomster av björn. Åteljakt bör ej bedrivas, då det finns risk att björnhonor skjuts från sina ungar.
• Liksom hos vargen kan det förekomma att björnar tidvis är oskygga och närmar sig människor Det är särskilt viktigt att björnen inte lär sig associera människor med mat och att hundar hålls i koppel när de tas ut i områden där björnar vistas, för att undvika angrepp och därmed förebygga instanser av skyddsjakt.

• Järven (sårbar/VU) i Sverige tillhör samma stam som Norges, men lider av begränsad genetisk mångfald. Det är viktigt att stammen har möjlighet för återetablering samt genetiskt utbyte med den finsk-ryska stammen och jakt på järv ska därför regleras starkt.
• Antalet järvar som skjuts under licensjakt får inte öka snabbare än populationens ökning. 
• Licensjakten på järv ska bedrivas för att i högsta möjliga mån minimera skyddsjaktens påverkan på föryngringar.
• Järven är idag begränsad till renbetesområdet i framförallt fjällen och i viss mån södra norrlands skogsland. Stammen bör få möjlighet att öka och sprida sig utanför renbetesland och etablera sig i skogar längre söderut och österut i landet.

• Säl och skarvs predation på sill och strömming har ökat i samband med de respektive populationernas återhämtning men även påverkats av överfiske ute till havs. Jakt kan vara en kortsiktig lösning men för att bygga hållbara ekosystem och möjliggöra hållbart kustnära fiske måste industrifisket minska.
• Jakt på säl och skarv måste regleras så att bestånd når en god bevarandestatus och behåller sin ekologisk funktion. 
• Säl och skarv äter fisk med höga fetthalter och ackumulerar därmed många miljögifter i deras egna fettreserv. PFAS-ämnen, inklusive PFOS och PFOA-ämnen, är ett särskilt problem och finns i ökande halter i sälar. Även kvicksilverförgiftning är ett ökande problem för djur i norra Östersjön. Skärpt kemikalielagstiftning på nationell såväl som EU-nivå är nödvändig för att dessa djur ska överleva.

Med tanke på de kraftigt minskade älgbestånden (nära hotad, NT) ska särskild hänsyn tas till att bevara älgstammen i Sverige. Vi menar att skogsindustrin bör bli bättre på att minska betesskador med andra medel än avskjutning eftersom att detta är en bidragande faktor till älgstammens minskning.