Det är april i Antarktis. En besättning fiskare halar in ett nät, ombord på ett skepp som är stort som en fotbollsplan. De fiskar krill, men idag har de hittat något mycket större. Det är ett knölvalskadaver – det andra de har fångat den här månaden. Det tar en timme att få ut kadavret ur nätet. Den döda valen flyter fritt, svullen och blodig bland tusentals sjöfåglar.

Under hela säsongen kommer det 132 meter långa skeppet, tillsammans med två andra som ägs av samma företag, hala in tjugofyratusen ton krill. Ombord på skeppet mals krillen ner till mjöl och transporteras sedan till ett varuhus i Montevideo, Uruguay. En del av krillmjölet påbörjar därefter den långa resan över Atlanten, och når till slut Europa via hamnen i Århus, Danmark.

Här blandas krillmjölet med en cocktail av ingredienser – bland annat soja, vete, fiskolja, hönsfjädrar, och grisblod – för att göra pellets. Dessa pellets åker vidare till Jämtland, där de blir mat till tusentals odlade regnbågslaxar. Dessa fiskar slaktas, bearbetas, förpackas och dyker till sist upp på Hemköp i Västra Frölunda, Göteborg. På paketet?

Där står det “Från Sverige”.

Den svenska branchorganisationen för fiskuppfödare, Matfiskodlarna har i år upptagit sig med att marknadsföra ”Svensk Odlad fisk”. När vi gick igenom data från Jordbruksverket såg vi att Matfiskodlarna år 2023 blev beviljade 1,7 miljoner kronor från EU:s fond för havs-, fiskeri- och vattenbruksfrågor (EMFF), främst för att producera entimlång film som marknadsför fiskodling i Sverige.

Filmen beklagar faktumet att, medan Sverige och Norge producerade ungefär lika mycket odlad fisk på 70-talet, har norsk produktion sedan dess skjutit i höjden medan Sveriges nivåer har förblivit låga.

Filmen tar upp välkända miljöproblemen inom den norska fiskodlingsindustrin, såsom sjukdomsspridning till vild fisk och övergödning, men dessa framställs som frågor att beakta på enskilda fiskodlingar, snarare än som skäl att ifrågasätta expansion av industrin i stort.

Filmen innehåller också ett inslag med landsbygdsminister Peter Kullgren, som hävdar att Sverige behöver förbereda för kris eller krig genom att stärka svensk matproduktion. Kullgren har under sina senaste år i regeringen arbetat för att ta bort hinder i regleringen av fiskodling, som att slopa kravet på att söka tillstånd för ”vattenverksamhet” från Havs- och vattenmyndigheten, och att undanta fiskodling från strandskyddet.

”Här blandas krillmjölet med en cocktail av ingredienser – bland annat soja, vete, fiskolja, hönsfjädrar, och grisblod – för att göra pellets. Dessa pellets åker vidare till Jämtland, där de blir mat till tusentals odlade regnbågslaxar.”

Matfiskodlarna själva erkänner att de globala leveranskedjorna utgör den största delen av fiskodlingens klimatavtryck. Däremot ifrågasätter de inte om de påverkar ifall fisken verkligen kan anses ”svensk”. Ta till exempel Guldhaven Pelagiska AB:s regnbågslax: den enda ”svenskodlade fisken” vi hittade på Hemköp.

Odlingsföretaget bakom produkten, Vattudalens fisk, använder foder från det multinationella företaget Biomar. Företaget, med huvudkontor i Århus, uppger att de står för fodret till var tredje odlad lax i världen. År 2024 hade Biomar en omsättning på 16,6 miljarder danska kronor.

Bara företagets konsumtion av palmolja och soja innebär att de finns med på Global Canopys lista över de ”350 mest inflytelserika företagen och finansinstitutionerna i avskogningsekonomin”.

Vi följde Biomars leveranskedjor för att få reda på exakt vilken påverkan de har. Trots att Biomar profilerar sig som ett företag med starkt fokus på hållbarhet och mänskliga rättigheter, visar vår granskning på negativa konsekvenser för både människor och ekosystem från Peru till Antarktis.

En av de centrala ingredienserna i fiskfoder är fisk. Både regnbåge och Atlantlax, de vanligaste fiskarna i nordisk fiskodling, är rovfiskar. Laxar i det vilda äter en varierad diet, med allt från sill och barracuda till bläckfisk och maskar. Även om deras foder kan drygas ut med vegetabiliska ingredienser som soja och vete måste det innehålla en viss andel ”foderfisk” för att de vuxna laxarna ska hålla sig friska.

När vi besöker Brande har vi redan försökt ta reda på var Biomar får sin foderfisk från utan någon större framgång. Informationen på deras webbsida är inte så detaljerad. Vi har mejlat kontoren och dom vill inte berätta vilka leverantörer de har. Biomar Danmark är nästintill osynligt i både import- och exportdatabaser, liksom i den data vi erhållit genom att skicka begäran till det danska Ministeriet för livsmedel, jordbruk och fiske om import av fiskmjöl och fiskolja.

Det visar sig att mysteriet kan lösas bara genom att titta genom stängslet runt fabriken. Vita kubformade behållare, vardera med 1000 kg fiskolja i, bär logotyper från FF Skagen respektive Triplenine – några av Danmarks största fiskoljeimportörer.

Under 2024 importerade FF Skagen och Triplenine fiskolja från företag i Chile, Mexiko, Sydafrika, och världens största exportör fiskmjöl, Peru.

Den peruanska fiskolje- och fiskmjölsindustrin, som är koncentrerad i staden Chimbote, är ökänd för sin negativa påverkan på lokalsamhällen och marina miljöer. Enligt en artikel i Guardian från 2023, The Smell of Money, menar boende och läkare i Chimbote att fiskmjölsfabrikerna i staden förorenar luft till den grad att människor utvecklar andningsproblem, hudsjukdomar och till och med cancer. Forskare anklagar industrin för att förorena den marina miljön med organiskt avfall, vilket leder till syrebrist i havet.

– De släpper ut industriellt avloppsvatten i havet, rakt ut i vår vackra bukt, säger Yolanda Cadenillas Ortega, advokat och samordnare för Chimbote de Pie, som driver kampanjer och organiserar protester för att stoppa föroreningarna i El Ferrol-bukten. Förutom att kränka medborgarnas rätt att leva i en hälsosam miljö, kränks också en rad arbetarsrättigheter, menar hon.

”Krillindustrin säger att de tar mycket mindre än 1% av hela krillpopulationen.

Jag var övertygad om att fisket hanterades väl, tills det här året då jag bevittnade något mycket speciellt.”

– Jonathan Zaccarias, expeditionsledare i Antarktis

Många av företagen som FF Skagen och Triplenine importerar från – såsom Pesquera Exalmar, TASA och Pesquera Diamante – har fabriker i själva Chimbote eller fartyg som fiskar i vattnen runt omkring.

Småskaliga lokala fiskare vittnar dessutom om att de stora industriella fartygen i princip tömmer havet på fisk och lämnar dem själva utan fångst. Flera av fiskeföretagen har i själva verket fått repressalier av den Peruanska staten för att ha manipulerat sin fiskerapportering.

Branschorganisationen International Fishmeal and Fish Oil Association (IFFO) kallar kritiken för inaktuell. I ett svar på en tysk dokumentär om norsk odlad fisk skriver de att “Fisket är noggrant reglerat och fiskmjölet som produceras är av hög kvalitet, säkert och fullständigt spårbart.”

Jobbet innefattar att ta med passagerare för att se pingviner, valar och andra vilda djur. Men på senare tid har han funnit ett nytt kall: att kampanja mot krillindustrin. Så var dock inte alltid fallet, berättar Jonathan för oss över ett videosamtal.

– Krillindustrin säger att de tar mycket mindre än 1% av hela krillpopulationen. Jag var övertygad om att fisket hanterades väl, tills det här året då jag bevittnade något mycket speciellt.

På sommaren fiskar krilltrålare vanligtvis, som Jonathan uttrycker det, ”undan världens blickfång” i vattnet omkring South Orkney. Under 2024, på grund av ett ovanligt år för havsisen gav sig dock krilltrålarna av söderut mycket tidigare än vanligt. Det innebar att fartygen befann sig vid den antarktiska halvön samtidigt som turistbåtarna.

– Så vi kunde se vad de gjorde. Från mitt perspektiv var de mycket nära kusten, där det finns kolonier av antarktiska skarvar och hakremspingviner. Jag var ute med mina passagerare för att titta på knölvalar. Och bakom knölvalarna, passerade trålaren med nätet i vattnet.

Jonathan säger att han kunde se fartygen ständigt tråla på samma platser, och det var avgörande för Jonathans inställning till fisket.

– De kan fånga krillen på exakt samma plats hela tiden. Det är inte samma påverkan som om fisket sprids över ett större område. Det är som att fiska med ett metspö uppströms – om du fångar all lax där, då har människorna nedströms inget kvar att äta.

Han hänvisar till en artikel i Nature som visar att koncentrerat krillfiske på vissa platser bidrar till minskande bestånd av hakremspingviner, tillsammans med smältande havsis och ökande populationer av knölval. Rapportförfattarna menar att även om fångstkvoterna benämns som hållbara eller försiktiga är de inte nödvändigtvis biologiskt säkra för de djur som äter krill, eller de som i sin tur äter dessa.

Hållbarheten i det antarktiska krillfisket är en polariserande fråga. Enligt Marine Stewardship Council (MSC) är det antarktiska krillfisket ett av de mest hållbara i världen. Bland annat refererar man till att krillens totala biomassa, alltså mängden som finns i havet, beräknas vara en av de högsta hos någon art i världen. MSC pekar också på att fisket regleras enligt “best practice”, samt att flera krillfiskeföretag frivilligt infört fiskefria zoner nära pingviner som häckar eller letar föda.

På andra sidan finns en koalition av forskare, politiker, aktivister och civilsamhällesorganisationer som kallar sig Antarctic Avengers, vars medlemsbas innefattar folk som Chiles senator Alfonso de Urresti till musikern James Blunt. De har startat en kampanj – Our Antarctica – som kräver ett omedelbart stopp för krillfisket.

Koalitionens rapport All Eyes on Antarctica betonar att krill betecknas som en nyckelart: ”Krill är den art som hela ekosystemet i Södra ishavet är beroende av. Konsekvenserna av ohållbart krillfiske är allvarliga: utan krill som födokälla kommer djurlivet som kallar Antarktis sitt hem att svälta, och valpopulationerna runt om i världen kommer att drabbas; utan krill som kolsänka kommer den globala klimatkrisen att accelerera på farliga och okända sätt.”

De ifrågasätter också om CCAMLR (Convention for the Conservation of Antarctic Marine Living Resources) lever upp till sitt mandat att bevara Antarktis. Eftersom CCAMLR är konsensusbaserat kan medlemsstaterna ge veto på förslag som nya marina skyddade områden De säger till exempel att Ryssland blockerade ett försök att se till att krillfisket skulle spridas ut istället för att koncentreras till vissa områden.

Rapporten lyfter särskilt fram det norska företag som under 2024 stod för 67 % av all krillfångst, Aker Biomarine (nu Aker Qrill Company), som också är Biomars huvudsakliga krilleverantör. Bara under 2024 skeppade företaget över 2 000 ton krill till Biomarfabriken i Brande, medan Biomar globalt använde 18 000 ton krill i sitt foder.

Aker Biomarine blev föremål för kontrovers 2021 då det på bara över en tvåmånadersperiod upptäcktes tre döda knölvalar i deras nät. Rapporter till Internationella valfångstkommissionen (IWC) kunde inte fastställa om valarna redan var döda eller om de dog efter att ha fastnat i näten.

Trots löften om förbättring avslöjade dock Associated Press – baserat på opublicerade dokument från CCAMLR – en incident i januari 2024, när en ung val hittades intrasslad i nätet på ett annat Aker-fartyg, dagar efter att valspäck även hade hittats på fartygets transportband.

Utöver den direkta faran att fastna i trålarnas nät, hotar även fisket valarna på andra sätt. Enligt en artikel i Nature, är det inte säkert att det finns tillräckligt med krill i Antarktis för att föda en växande fiskeribransch samtidigt som valpopulationer ska kunna återhämta sig till till nivåerna före valjakten.

Angående valbifångst tillägger han: ”Vi har 100 % observatörstäckning och ingenting att rapportera från i år. Valbifångstreducerande anordningar har kontinuerligt förbättrats under de senaste två åren i nära dialog med experter från CCAMLR och IWC, och dessa ser nu ut att kunna implementeras framgångsrikt”.

Oavsett om det är hållbart eller inte kvarstår faktumet att krillfångsten bara ökar. Augusti 2025 nåddes den årliga kvoten som CCAMLR satt, på cirka 600 000 ton – för första gången någonsin. Trots de långa transportsträckorna som ger ett koldioxidavtryck som är sex gånger högre än det för fiskmjöl är krillmjölet eftertraktat i laxodling. Laxens aptit för krill får den att äta och växa fortare – och bli större – och krillen innehåller dessutom ämnen som gör laxen rosa.

Fiskfoderindustrin har de senaste decennierna fått till en betydande minskning av sin konsumtion av marina ingredienser. Enligt Biomars hållbarhetsrapport för 2024 har företaget sänkt sitt så kallade forage fish dependency ratio – alltså mängden vildfångad fisk som krävs för att odla ett kilo lax eller räka – till 0,37. De har lyckats med detta genom att öka andelen växtbaserade ingredienser och investera i nya alternativa råvaror.

Växtbaserade ingredienser är dock inte heller okontroversiella. År 2018 släppte Regnskogsfonden i Norge en rapport som anklagade flera brasilianska sojaproducenter för tvångsarbete, olaglig användning av bekämpningsmedel, markrofferi och avskogning i Amazonas.

Biomar erkände att de hade handlat med dessa producenter, men sa efter en intern granskningatt de “inte fann någon avsikt eller vårdslöshet hos sina brasilianska leverantörer vad gäller miljöbrott eller sociala överträdelser.” Biomar köper fortsatt soja från brasilien. De avslöjar inte exakt vilka producenter, men uppger att 86 % av deras soja är certifierad, särskilt den från så kallade högriskområden.

Förutom grödor som soja forskar Biomar på nya ingredienser som alger och insektsmjöl. De använder också biprodukter från andra industrier, som kycklingfjädrar och grisblod, avfall från köttindustrin.

För att få en bättre bild av detta skulle kunna påverka hållbarheten pratade vi med Markus Langeland, forskare på fiskfoder, näring och miljöpåverkan vid RISE-institutet.

– Bara för att en foderingrediens är baserad på restprodukter betyder det inte automatiskt att den är mer hållbar än en konventionell lösning, säger Markus.

– Det kan vara bra ur resursperspektiv, men ibland kräver bearbetningen av avfallet mycket energi, eller till exempel kemikalier, säger Markus. Det är också viktigt att titta ett steg längre bak i leveranskedjan. Alla foderingredienser du behöver föda upp kommer att medföra ett högt klimatavtryck.

Att använda biprodukter från kyckling är en bra näringskälla för fisken – men eftersom kycklingarna ju också har matats med något, behöver man räkna med klimatpåverkan för kycklingarna och deras biprodukter. Och företagen som producerar de här ingredienserna, de tjänar pengar från kycklingproduktionens biprodukter.

Det här gäller inte bara för kyckling, utan också för insekter.

– Så länge man kan mata insekterna med avfallsströmmar blir miljöpåverkan relativt låg i våra analyser. Men vi har sett exempel där insekter matas med kycklingfoder, och då resulterar den här lösningen i en betydligt högre miljöpåverkan.

Vi undersökte ursprunget till Biomars nya ingredienser, främst insektsmjöl och alger. Algoljan kommer den från företaget Corbions fabrik i delstaten São Paolo i Brasilien, och föds upp på socker från den omgivande sockerrörsindustrin. När det gäller Biomars mjöl av svart soldatfluga, enligt en artikel på deras webbplats, använder de just livsmedelsavfall: “Ett hållbart insektsmjöl bör vara frikopplat från människans livsmedelsförsörjning och använda avfallsbaserade substrat. Agronutris har utvecklat en modell som följer denna princip,” skriver de.

För att få ett bredare perspektiv på foder, vattenbruk och möjligheten till “självförsörjning” i svensk livsmedelsproduktion pratade vi med Johan Karlsson, forskare vid SLU, och medförfattare till boken Future Nordic Diets.

– En viktig sak att beakta är att det ofta är skalan som är problemet. Problemet med soja är inte grödan i sig.

Problemet är att det finns en så stor efterfrågan på den globala marknaden att produktionen måste expandera i en takt som gör att jordbruket börjar tränga in i orörda ekosystem. Så lösningen är ofta inte så enkel som att bara byta ut en produkt, säger Johan. Att ersätta sojamjöl med rapskaka, till exempel, fungerar inte om vi vill ersätta hela den nuvarande efterfrågan på sojamjöl. För att då skulle vi behöva använda ett större landområde till att producera raps, vilket ger mindre protein per hektar. Så den typen att produktutbyten behöver gå hand i hand med förändringar i efterfrågan.

– Vi behöver minska den totala efterfrågan på protein till djurhållning, avslutar han.

Vi frågade Vattudalens Fisk, som producerade regnbågslaxfilén, vad de tyckte – är deras fisk verkligen “från Sverige”?

– Vår fisk bär “Från Sverige”-märkningen, vilket garanterar att den har kläckts, vuxit upp, bearbetats, förädlats, förpackats och blivit kvalitétskontrollerad i Sverige. Som med många matprodukter världen över, kan några ingredienser ha importerats,  säger Nathalie Edvinsson, Hållbarhets- och strategichef på Vattudalens Fisk

De nämnde också att Biomar’s fabriker har certifierats av ASC – Aquaculture Stewardship Council – något Biomar också själva understrukit.

Förutom detta, sa Sig Rishoej, Biomars VP People, Purpose & Communication: “baseras våra produkter på råmaterial som produceras på ett ansvarsfullt sätt, och vi är hängivna till att använda oss av ansvarsfulla källor med integritet och höga etiska standarder för att säkerställa att våra principer och vårt noggranna tillvägagångssätt implementeras genom hela leveranskedjan.” De avböjde att kommentera  på mer specifika frågor om deras leverantörer, men länkade oss också till deras hållbarhetsrapporter.

Detta är alltså industrin bakom den “svenskodlade” fisken, som i en del av att “förbereda Sverige för kris eller krig” nu står inför en expansion. Odlingar som har stoppats av miljödomstolar under många år, får det här året sina tillstånd godkända.

Vattudalens fisk AB planerar att expandera sin fiskodling och nya landbaserade anläggningar planeras i Säffle, Sotenäs, Luleå och Ånge. Dessa framställs som en del i att öka den svenska livsmedelsproduktionen, och påstår i press och i EU-politiken att hållbarheten står i fokus. Låt oss hoppas att denna hållbarhet sträcker sig från Antarktis och Peru hela vägen till Hemköp i Västra Frölunda.

Såhär långt det här året har vi – Fältbiologerna och fossiler som kom samman för att ta sig an fiskodlingsindustrin – rest runt i Danmark och besökt fiskodlingar, fabriker och till och med en sillfestival.

Vi har varit på Skandinaviens största vattenbrukskonferens för att se vad branchen håller på med (och självklart lyckades vi klämma in en vandring till ett vattenfall också). Vi har skickat mängder med offentlighetsprincip-förfrågningar, intervjuat massor av människor, nördat data och till och med gått undercover.