Halva Tidö består av ministrar som dumpat mig

Det är kallt i Riga i mars 2024. Snön vräker ner och blir till slask längs Daugava. Men idag, på scen på Lettlands nationella bibliotek, där jag håller spontan brandtal om naturrestaureringsförordningen, saknar jag kylan. Jag svettas under rampljusen.

Längst fram i publiken ska de nationella delegationerna till HELCOM ministerråd sitta. En som sitter där känner jag igen från publiken till ett panelsamtal jag medverkade i dagen innan. Han är en trevlig tjänsteman som jobbar på Klimat- och näringslivsdepartementet som ler mot mig ibland för att påminna mig att inte hela svenska delegationen hatar Fältbiologer. Bredvid honom sitter en man med miljoner i kärnkraftsaktier och otroligt mycket hårgelé.

Sverige skickade inte sin miljöminister till ministerrådet – trots alla gånger hon insisterat att regeringen bryr sig om Östersjön – men hennes statssekreterare Daniel Westlén närvarar. Tjänstemannen drar statssekreteraren i armen och pekar på mig uppe på scenen. “Det är hon,” vet jag att han säger till Daniel. Hon som ville ha möte med honom, alltså.

Jag ser Daniel Westlén skaka på huvudet. Den kvällen förklarar tjänstemannen för mig att Daniel lämnat Riga tidigt. Jag tar och lobbar mot tjänstemannen istället, men det är lite att predika för kören. Han är fiskerisakkunnig. Han är tjänsteman. Han är inte Tidö.

”Detta är politiken. Vi som miljörörelse har det otacksamma ansvaret att berätta för såväl nyliberaler som gråsossar att de ska trappa ner på resursutvinningen och industriutvecklingen för att värna om träden och om fula bruna djur.”

Det är inte första gången jag och föreningen nobbats av Tidö. Några månader innan Riga var det Dubai som gällde för Fältbiologerna. Jag och Tobias Larsson, tillsammans med två kollegor från organisationen PUSH, hade arbetat stenhårt för möten med den svenska delegationen för att höja ambitionerna för Sverige i klimatförhandlingarna.

Vi hade bra diskussioner med chefsförhandlaren för Sverige och kände självklart de två Fältbiologer som agerade unga fokalpunkter till UNFCCC. Men de som representerade Romina Pourmokhtari förklarade för oss ungdomar att statsrådet hade noll intresse för att möta unga europeiska klimatkämpar, då hon nyligen hade träffat unga afrikanska klimatkämpar, och det räckte gott och väl så.

Detta har varit mönstret denna mandatperiod. På Östersjöseminariet 2025 var landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) glad att fråga mig om jag hade varit på si-och-så restaurang och om jag kände si-och-så forskare, men vägrade dela scen med mig för ett panelsamtal. Två gånger har jag varit gäst på podcast med statsminister Ulf Kristersson (M) för att diskutera hans miljö- och klimatpolitik, och två gånger har hans team valt att inte sända de avsnitten. Och ledamöter till M och L som glatt tog emot Fältbiologernas ICES-guide och velat prata strömming med mig har ignorerat alla mina mail om att diskutera naturrestaureringsförordningen.

Är det konstigt? Kanske, kanske inte. Frågor om havet brukar vara de miljöfrågor som konservativa svenskar är mest sympatiska till. Fältbiologernas kampanj under EU-valet har gjort mycket för att göra strömmingen till en “hot topic” för våra politiker, och då följde väl även de mest smurfblåa politikerna med. Samma kan inte sägas om skogen eller klimatet.

”Vanligtvis när jag blir dumpad försöker jag komma ihåg att det finns ’plenty of fish in the sea’. Tack vare Tidö är det ju inte sant det heller. Denna september får vi väl se till att välja in en regering med andra prioriteringar. Rödgröna brukar ju ändå vara mer villiga att ta möten med oss.”

Men det handlar inte enbart om sakfrågorna. Desto närmare vi kommer valet desto mindre har högerpolitiker att vinna genom att fotas med en Fältbiolog. Desto mer vi visar högern vad vi som progressiva kan om de ekonomiska följderna av deras miljöpolitik, desto mindre kommer de vilja entusiasmera hos Svensk näringsliv om framtidens gröna näringar. Desto starkare Fältbiologernas egna politiska varumärke blir, desto mer kommer våra idéer att förknippas med oppositionspartierna.

Desto bättre vi gör vårt arbete som påverkansaktör, desto mindre kommer vi att bjudas in för att påverka.

Detta är politiken. Vi som miljörörelse har det otacksamma ansvaret att berätta för såväl nyliberaler som gråsossar att de ska trappa ner på resursutvinningen och industriutvecklingen för att värna om träden och om fula bruna djur.

Vår utmaning är att belysa för dem att natur, miljö och klimat är viktiga för oss människor. Att den planetära trippelkrisen är en ödesfråga och att den inte kan vänta. Hur kan vi se till att M, KD och L tar emot våra budskap om det bara är MP, S och V som vill ta möten med oss? Hur leder vi vägen för de som inte vill veta var vi står?

Redan nu kan man börja rösta till kommun, region, och riksdag. Och till regering. Utöver ett svagt försök att vinna gröna poäng genom typ, två havsbaserade vindkraftsverk, har Tidöpartierna gjort sin sak tydlig. Från att Ebba Busch (KD) hånar tretåiga hackspetten i sitt partiledartal på Almedalen, till att nya reglerna kring fridlysning innebär att knärot inte längre kan stoppa skogsavverkning. Från att Sverigedemokraterna insisterar att EU faktiskt inte kommer att ge Sverige böter för missade europeiska miljö- och klimatmål, till att regeringen firat sommarens enorma värmebölja genom att lägga fram en ny plan för att ”stärka flygets ställning i Sverige”. Vid denna punkt i valrörelsen menar Tidöpartierna att de inte längre har någon anledning att prata klimat och miljö.

Kommer klimatkrisen backa bara för att Tidöpartierna inte kan vinna några röster på klimatpolitik? Knappast. Tidö kan ghosta Fältbiologer om de vill, men klimatförändringarna och artdöden har än att ghosta vår framtid, så att säga.

Vanligtvis när jag blir dumpad försöker jag komma ihåg att det finns “plenty of fish in the sea”. Tack vare Tidö är det ju inte sant det heller. Denna september får vi väl se till att välja in en regering med andra prioriteringar. Rödgröna brukar ju ändå vara mer villiga att ta möten med oss.

Med allt skit som Tidö dumpat över miljö- och klimatpolitiken under deras mandatperiod tror jag säkert att Fältbiologerna och en ny regering kommer ha mycket att prata om.

Regan McEnroe, Ordförande