När är gräset för grönt? ”Giftiga” PFAS-ämnen sprejas på Skånes golfbanor

I vår undersökning framgår att minst 27 golfbanor i Skåne har fått tillstånd att använda bekämpningsmedel med innehåll av så kallade forever chemicals, eller evighetskemikalier på svenska. Enligt experter finns ”inga säkra halter”.

I Kungsmarkens naturreservat är det inte tillåtet att gå med en okopplad hund, plocka växter eller på annat sätt störa områdets natur och djurliv. Något som däremot är tillåtet är att sprida ut ett kemiskt bekämpningsmedel som forskare menar är ”giftigt” för växter och akvatiskt liv — ja, om du äger en golfbana det vill säga.

Belägen i Natura 2000-området och naturreservatet ligger Lunds Akademiska Golfklubb, en klubb som stoltserar med sin bevarandesträvan. Vid ett besök under en solig junidag, duckandes för flygande golfbollar, såg vi blommande växter, fiskar i vattendraget och någon enstaka humla. En nyfiken kalv betade strax bakom stängslet. Något som inte syntes för blotta ögat, var det fluoriderade svampbekämpningsmedlet Fludioxonil, som har besprutats vid golfbanan minst en gång.

Fludioxonil hör till en grupp kemikalier som kallas “forever chemicals”, alltså evighetskemikalier, även kända som PFAS. Tack vare deras extremt stabila kemiska struktur bryts dessa ämnen i princip inte ned. De olika PFAS-molekylerna har kopplats till en hop hälsoproblem, från cancer till infertilitet till diabetes, och de används vitt och brett — i vattentäta kläder, i brandskum, matförpackningar, mediciner, och, i bekämpningsmedel som används för att hålla Skånes golfbanor gröna och prydliga.

Detta vet vi på grund av en utredning som utförts av Fältbiologernas undersökande grupp. I mars skickade vi en begäran om allmän handling till alla 33 kommuner i Skåne där vi begärde ut alla tillstånd och loggar för användning av kemiska bekämningsmedel på golfbanor under de senaste fem åren. På olika håll i kommunerna som svarade hittade vi 27 golfbanor med antingen tillstånd eller loggar som tyder på användning av minst ett PFAS-bekämpningsmedel.

Jämte många av dem ser Lunds Akademiska Golfklubbs sporadiska användning av Fludioxonil ut som ingenting. Bara längre ner längs vägen, visar sprejloggar att Naturligtvis Golfklubb sprejade med fem kemiska bekämningsmedel med tre sorters PFAS på bara ett år. I likhet med Lunds Akademiska Golfklubb, ligger flera golfbanor som sprejar PFAS inne i naturreservat.

Den svenska golfindustrin menar att deras användning av kemiska bekämpningsmedel är säker. Redaktören för Svensk Golf skiver om pesticider: “Reglerna för besprutning är enkla: Det ska vara ofarligt för människor och djur, det ska fastna i marken och inte spridas med regnet samt att det ska brytas ned snabbt.

Nuförtiden är bekämpningsmedlen specifika och kan med kirurgisk precision rikta in sig på just den svamp som förstör gräset.” Hans Muilerman, kampanjarbetare på Pesticide Action Network, håller inte med. Som svar på citatet säger han: “Pesticider är aldrig ofarliga — de är utformade för att döda. Särskilt påståendet om nedbrytning är skrattretande. PFAS-pestcider bryts inte ned fort, och deras metaboliter kommer stanna kvar i jorden och grundvattnet för alltid.”

De märken som används oftast på golfbanor i Skåne är fungiciderna Medallion och Instrata Elite, som båda innehåller Fludioxonil. Enligt vetenskapliga studier, utgör Fludioxonil och särskilt produkterna som bildas när den bryts ned, ett “giftigt” och “allvarligt” hot mot pollinatörer, akvatiska djur, växter, däggdjur, fåglar, och landväxter. För att inte nämna dess påverkan på människor.

”Vi vet generellt, om PFAS-ämnen… endokrina störningar är ett problem. De påverkar sköldskörtelhormonsystemet. Det kan få alla möjliga hälsoeffekter, men den känsligaste delen av en organism under utveckling är dess hjärna. I fallet med Fludioxonil misstänks den också för att vara ett reproduktivt gift.” säger professor Joëlle Rüegg, forskare i miljötoxiologi på Uppsala Universitet.

Förutom Fludioxonil, visar vår undersökning att Skånes golfbanor också använder PFAS-pesticider som vid nedbrytning bildar en än mer problematisk PFAS-substans: TFA. Eftersom TFA bildas vid nedbrytning av så många olika kemikalier är dess koncentration i grundvatten 100 till 1000 gånger högre än andra PFAS, enligt Naturskyddsföreningen. Studier tyder på att TFA kan skada människors leverfunktion, och EU klassificerade den nyligen som ett reproduktivt gift baserat på djurstudier, alltså att den kan skada ofödda barn. Det är relevant, eftersom prover visar på låga halter av TFA i princip överallt — i floder, dricksvatten, människors blodkärl och till och med i bröstmjölk.

2025 skrev Joëlle Rüegg, tillsammans med två andra miljötoxikologiforskare, en krönika som argumenterade för att helt förbjuda alla PFAS-produkter. I krönikan kallade de användadet av PFAS för ”en av de största miljöskandalerna i modern tid.”

Idén om ett förbud är inte så långt från verkligheten — ett förbud av alla PFAS-kemikalier diskuteras på EU-nivå. Men, processen är långsam, och kemiindustrin håller enligt uppgift på med att “orkestrera en lobbying- och desinformationskampanj”, i sann klimatförnekaranda, för att försöka underminera förbudet. En strid handlar om vad som bör falla under satsen om “essentiell användning,” vilket undantar PFAS som används till exempel i mediciner från förbudet tills att robusta alternativ har hittats. Allt från bekämpningsmedel i matodling till PFAS i flygindustrin kan vara essentiellt — beroende på vem man frågar.

På lokal nivå ser regleringen av PFAS-användning liknande ut. I Sverige är det kommunerna som beslutar om tillstånd för användning av kemiska bekämpningsmedel på golfbanor, så länge som pesticiderna är godkända av svenska Kemikalieinspektionen. Lagstiftningen tillkännager farorna med PFAS-pesticider och begränsar koncentrationerna som kan användas per hektar, och begränsat kraftigt användningen i vattenskyddsområden.

På papper, under Miljöbalken och EU-lagar borde kemiska bekämpningsmedel användas som en sista utväg, efter “naturliga” eller “mekaniska” metoder för att ta bort skadeorganismer (som att ta bort dem för hand) har misslyckats. I praktiken verkar det som att golfbanor inte måste göra mycket för att bevisa att de har provat andra metoder. I ansökningarna om tillstånd till kommunerna, ombes golfbanorna att redogöra för varför icke-kemiska metoderna inte har fungerat, varpå en golfbana skrev: “det mekaniska hjälper till en viss del men mot snömögel dollarspot mm hjälper endast växtskyddsmedel. samma gäller maskrosor örtogräs mm.”. Ansökan godkändes. Det fanns faktiskt inte en enda ansökan i de fall vi tog emot som allmän handling, över 26 kommuner, som avslogs.

Logiken är att mängden av dessa godkända kemikalier är liten, och att koncentrationerna av många av dessa PFAS-kemikalier i dricksvatten inte har nått nivåer som skadar människor. Men för Joëlle Rüegg innebär dessa kemikaliers speciella karakteristik att det argumentet inte håller:

“Kemikalier som är beständiga kommer, även om de inte är så toxiska, att byggas upp och nå nivåer som är problematiska.” På frågan om det finns någon säker nivå när det gäller sprejning av PFAS-kemikalier, svarar hon rätt och slätt “nej.”

Det fanns emellertid ett ljus i slutet av tunneln. År 2003 beslutade klubben att investera runt 5 miljoner kronor i att gräva upp och ersätta gräset med en mer tålig gräsart, tillsammans med bättre dränage. Det fungerade. Över 20 år senare är golfbanan ännu aktiv, utan behov av kemiska beämpningsmedel.

Det finns flera i Skåne som har följt efter: Woodlands Country Club, Elisefarm Golf Club and Hylliekrokens Golf, för att nämna ett fåtal. En representant från en av golfklubbarna berättade för oss att ett främjande av biologiska inslag i jorden kan göra den mer motståndskraftig för växtsjukdomar, vilket fungerar bra utan bekämpningsmedel.

Frågan är därmed huruvida PFAS-pesticider kan rättfärdigas.

“Golfbanor finns idag över hela landet, och det är väldigt stora områden som används för den här sortens förströelse. Det finns alternativ till att [använda PFAS-pesticider] och [de verksamma] borde informeras om det och jag tycker man borde sätta press på dem att använda mindre giftiga och miljömässigt problematiska ämnen.” Säger professor i folkhälsovetenskap, Carl-Gustaf Bornehag.

”Golfbanor är bara ett av många exempel på icke-essentiell användning av PFAS som förekommer här i Sverige, och runtom i världen. Det finns närmare 10 000 konstgjorda PFAS-kemikalier som idag används i en mängd industrier och produkter, och har använts i decennier. Vi kommer aldrig att veta allt om PFAS men vi har tillräcklig vetenskaplig kunskap för att kunna säga: Låt oss göra oss av med dessa ämnen nu.”

De golfbanor som nämns i artikeln har kontaktats för en kommentar.

Av Helena Homelius, Rasmus Gunder Eriksen, och Frances Mills.