Rovdjur

Vad vi tycker om rovdjur

De svenska rovdjuren är en naturlig del av vår biologiska mångfald. Rovdjursstammarna är idag hotade och vi arbetar för att rovdjurens populationer ska bli livskraftiga.

Vad vi tycker om…

Varg

Den svenska vargstammen är kraftigt inavlad. Att bedriva en licensjakt i detta läge är riskabelt för vargens överlevnad.
Vi måste nå en långsiktigt livskraftig nivå i den svenska/ norska stammen. Detta är fullt möjligt då Sverige har en mycket låg vargtäthet. Licensjakt bör åtminstone ej bedrivas innan stammen nått en gynnsam bevarandestatus. Om licensjakt väl bedrivs bör man inrikta jakten på ungdjur och undvika att skjuta alfadjur, då detta är förödande och orsakar splittring och förvirring inom focken, vilket leder till fler oskygga vargar och vargar som ger sig på tamdjur.
Att bara öka antalet individer räcker inte för att nå en livskraftig vargstam. Invandring och flytt av vargar från Finland och Ryssland måste möjliggöras för att öka det genetiska utbytet. Vi måste också skapa en naturlig anslutning till de finsk-ryska stammarna. Vargetablering måste tillåtas inom renbetesområdena om detta ska lyckas.
Mer forskning behövs inom relationen varg/tamren.

Skyddsjakt är den sista utvägen för att komma till rätta med problemvargar. Fältbiologerna tror att vi kan förebygga skador mer än vad vi gör idag. Om en varg återkommer flera gånger för att riva tamdjur, vars skydd varit det högsta möjliga, kan skyddsjakt få förekomma. Dock måste vargar alltid ses som individer och arten skall inte dömas av det en enskild varg har orsakat. Vargar som tidvis uppvisar oskyggt beteende är inte nödvändigtvis sjuka eller farliga. Oftast är de ungvargar som bara är nyfikna. Om de blir ett problem bör man i första hand skrämma vargarna och inte döda. Framförallt är det viktigt att de inte lär sig associera människor med mat.
Vargangrepp på boskap kan förekomma och detta måste förebyggas i större utsträckning. Ett hållbart jordbruk måste kunna drivas jämsides med en livskraftig vargstam. Enligt Viltskadecenter fungerar ett femtrådigt elstängsel bra mot varg. Alternativt att djuren tas in på natten, då det är då de flesta angreppen sker. Både upprättande av elstängsel och fähus är dyrt och ska erbjudas till en subventionerad kostnad för de som bor i vargområden och är i behov av det. Vi tror att dessa kostnader är försumbara för den svenska staten jämfört med nyttan av att ha en livskraftig vargstam.
Den illegala jakten på varg måste stoppas. I många av fallen hittas inte tjuvjägarna. Fältbiologerna kräver ökade insatser för att hitta förövarna och att fallen går till domstol.
Jaktlobbyn har för stort inflytande i Sverige. Om jakt bedrivs får den inte väga tyngre än naturvård.

Björn

Björnen bör tillåtas att öka i antal och ges möjlighet att sprida sig längre söderut och österut i landet.
Eventuell licensjakt på björn bör bedrivas med större varsamhet och hänsyn till lokala förekomster av björn. Troféjakt på stora björnhannar bör inte bedrivas, då de stora hannarna skyddar de honor och ungar som finns inom sitt hemområde. Då dessa skjuts leder det till ökad dödlighet då främmande björnhannar dödar ungar. Åteljakt bör ej bedrivas, då det finns risk att björnhonor skjuts från sina ungar.

Liksom hos vargen kan det förekomma att björnar tidvis är oskygga eller vistas nära bebyggelse. Detta bör inte vara en anledning till skyddsjakt. Även här bör avskräckande metoder användas i första hand. Jakt bör alltid vara sista utvägen. Dock är det särskilt viktigt att björnen inte lär sig associera människor med mat, med tanke på dess potentiella farlighet.

Lodjuret bör tillåtas fortsätta sin etablering i södra Sverige. De sista åren har en minskning av lostammen konstaterats i framförallt Norrland utanför renbetesområdet. Detta kan dock vara en naturlig minskning till följd av lokalt dålig bytestillgång.
Antalet lodjur som skjuts under en eventuell licensjakt bör minskas. Viktigt är också att lohonor inte skjuts från sina ungar.
Fällfångst av lo orsakar mycket stress och lidande och bör därmed inte användas.

Järv

Järven är idag begränsad till renbetesområdet i framförallt fjällen och i viss mån södra norrlands skogsland. Stammen bör få möjlighet att öka och sprida sig utanför renbetesland och etablera sig i skogar längre söderut och österut i landet.
Jakt på järv bör inte bedrivas i nuläget, och liksom hos björnen kan förlust av hannar leda till att främmande hannar dödar ungar. Mer forskning behövs för att konstatera huruvida den svensk/ norska järvstammen är isolerad, och vilka åtgärder – t.ex. flytt av individer – som kan användas för att sammanlänka stammen med den finsk/ryska.

Kungs- och havsörn

Båda örnarterna bör ges utrymme att öka i antal. Bättre åtgärder behövs för att förhindra avverkning av boträd med omgivning samt att skogsområden med lämpliga boträd ges bättre skydd. På senare tid har kungsörnen utsatts för tjuvjakt i framförallt fjälltrakterna. Starkare åtgärder måste vidtas för att förhindra detta.

Utter

Uttern bör ha möjlighet att öka i antal och sprida sig i de delar av landet är den ännu saknas eller är fåtalig. Åtgärder bör vidtas för att gynna uttern, framförallt restaurering av vattendrag och byggande av säkra vägpassager för att förhindra trafikdöd.

Fältbiologernas rovdjurspolitiska program

Här kan du läsa vårt rovdjurspolitiska program i sin helhet.

Fältbiologernas rovdjurspolitiska program