Vad vi tycker – Fiske

De senaste decennierna har ett överfiske bedrivits som hotar 1/3 av världens alla fiskbestånd samt ekosystemen i haven. För att säkra havens biologiska mångfald, ekosystemens funktioner och lokalbefolkningars tillgång till näringsrika lokala livsmedel arbetar vi för en mängd förändringar.

• Bottentrålning måste förbjudas. Det skulle drastiskt minska förstörelsen av havsbottnarna samt bidra till minskad risk för utfiskning.

• Trålning är generellt en mycket energikrävande fiskemetod och skarpa restriktioner måste införas. Alla offentliga subventioner av trålning ska omedelbart avskaffas.

• För att förhindra överfiske måste EU:s kvotsystem för fiske ändras. De utdelade kvoterna skall inte överstiga Internationella havsforskningsrådets (ICES) rekommendationer.

• För att främja ett decentraliserat samhälle och bevara det kulturarv som finns i kustsamhällen måste fiskekvoter fördelas så att småskaligt kustfiske gynnas och storskaligt fiske förbjuds.

• Fiskeflottans kapacitet och storlek måste minska drastiskt och anpassas till vad fiskbestånden och ekosystemen tål.

• Lokalisering och förekomst av marina nyckelbiotoper skall utredas och fler marina skyddade områden inrättas. Skyddade områden måste vara sammanhängande och ekologiskt representativa i enlighet med havsmiljödirektivet. Skötselplanerskall utformas för att säkra de biologiska värdena. I vissa fall krävs aktiv restaurering – i kombination med skydd – av t.ex. ålgräsängar. För att säkra fiskarnas reproduktion ska 30–40% av haven vara fiskefria zoner.

• Märkning av ursprung, fiskemetod och förädlingsprocess för fisk i handeln måste bli tydlig för att möjliggöra välgrundade konsumentval.

• Svartfiske och bifångst är stora problem som måste åtgärdas med bland annat kontroller och selektiva redskap. Grundproblemet som måste åtgärdas är dock fiskeflottans överkapacitet.Bränslesubventioner för fiske ska upphöra.

• EU:s köp av fiskerätter i länder i globala syd är djupt orättvist och måste upphöra.

• Odlingar av fiskbestånd och skaldjur som sker till havs bör åtminstone kraftigt regleras. Detta med hänsyn till att det är plågsamt för individerna i dessa odlingar som ofta lider av olika infektioner och sårbildningar, samt att det kan äventyra närliggande biologisk mångfald då smittan från odlingarna förs vidare med havsströmmar.