Vad vi tycker – Demokrati, urfolks rättigheter och sociala värden i skogen

Idag är många skogsarbetare gästarbetare från andra länder och lever i en mycket utsatt situation med exploaterande arbetsförhållanden och låg lön. Fältbiologerna vill se ett skogsbruk som grundas på respekt för människor, djur och natur, där arbetare ges skälig anställningstrygghet och god lön. 

Under några få decennier har skogsindustrin förvandlat Sápmis naturskogar till mestadels trädplantage. Detta utgör ett allvarligt hot mot samisk kultur, inte minst rennäringen som är beroende av lavrika naturskogar. Fältbiologerna kräver därför:

• Att samiska kulturlämningar och traditionella flyttleder i skogen och på andra platser ska värnas.

• Att skogsbolag ska stoppa alla avverkningar som sker i strid med samernas markrättigheter. Bolag som Sveaskog måste också sluta sälja mark inom Sápmi till ägare som kan komma att avverka den i strid med samers vilja.

• Att Sverige ska ratificera FN:s urfolkskonvention ILO 169 och garantera samernas rätt till kontroll över sina marker i form av fritt, informerat förhandssamtycke till varje exploatering. Detta innebär ett förbud mot varje avverkning i Sápmi utan sådant samtycke.

• Skogspolitiken måste demokratiseras. Lokalbefolkningar ska ges större insyn och påverkansmöjligheter vid avverkningsanmälningar.

• Oberoende och professionella naturvärdesinventeringar ska vara obligatoriska före avverkning. Detta säkerställer demokratisk insyn i vilka skogsvärden som hotas samt säkerställer att de värdefulla skogar vi vill skydda faktiskt upptäcks och kan skyddas innan avverkning.

• Idag får många människor sin försörjning från skogsbruk som är skadligt för ekosystem och negativt inverkar på människors rekreationsmöjligheter. Därför behöver det offentliga säkra försörjningen i en rättvis omställning bort från trakthyggesbruk (d.v.s. dagens dominerande skogsbruksmodell med kalhyggen, plantage och så vidare) i hela landet.

• Utöver sina ekologiska värden i sig innebär skogen många viktiga värden och upplevelser i form av ekosystemtjänster. Vissa av dessa ekosystemtjänster – såsom mat, folkhälsa, skydd mot extremväder, möjligheter till ekoturism och renskötsel – kan åtminstone i teorin mätas och värderas. Andra ekosystemtjänster, däribland existentiella upplevelser och kulturell betydelse, är närmast ovärderliga. Alla dessa ekosystemtjänster bör värnas starkare inom skogspolitiken.